Blyger

Så har jag gjort det igen... bort mig, alltså... För er som inte visste det tidigare så skulle man kunna kalla mig för Sveriges mest erfarna KLANTSKALLE... Osmidigheten personifierad... Så känns det nu i alla fall. Men ni bloggläsare är välkomna att göra en egen bedömning efter att ha läst vad jag lyckats med idag. :

I samtal med "PK2", som jag verkligen  g ä r n a  vill behålla god relation till lyckades jag med detta:

1. Jag (som just pratat med PK2 om PK2:s bok, som PK2 själv skrivit och som jag kommer att få tillfälle att läsa i vår) lyckades med konsten att låta bli att använda hjärnan och kläckte ur mig att jag eldat upp en fruktansvärt urjobbig, plågsam och tråkig bok i jul.

Om man säger så här: Jag gjorde INTE succé.....

Den arma stackars människan såg helt förtvivlad ut och undrade hur det skulle gå för den egna boken. -Men Blyger!!!! Man FÅR INTE bränna böcker!!!! sa PK2 med skärpa i rösten.

Jag kände mig hemsk.


2. Jag gjorde narr av den omskrivne läkaren som gav mig fel medicin för några veckor sedan. Jag uttryckte min ilska över att vederbörande är med i reportage i dagstidningar angående sin forskning som han bedriver vid sidan av arbetet. Jag menade att det verkar som att hans intresse för forskningen går ut över patienterna (som får t.ex drygt en minuts läkartid istället för  (15) 20 minuter som man betalat för ), men att det, i media, ser ut som att han är så fantasktisk som håller på med sin "märkvärdiga" forskning....

Strax efter denna del av samtalet övergick vi till att prata om hur PK2:s framtida arbete ser ut... -Jag ska forska, svarade PK2.

Ridå.