Blyger

Blyg... Eller trött på förutfattade meningar...

Snacka skit?

Publicerad 2007-05-12 18:46:23 i Allmänt,

Jag har en vän som sa en tankeväckande sak när vi diskuterade en gång.
Vi pratade om vad skillnaden kan vara mellan att baktala människor och bara berätta hur saker ligger till. Vi pratade även omVARFÖR man säger som man gör.

Min vän är en person som inte har något som helst intresse av att  "skvallra" eller sprida vidare saker om andra personer, försöker på intet sätt att göra sin egen person mer intressant genom att berätta negativa saker om andra och låta dem hamna i dålig dager. Min vän tycker heller inte om att höra andra prata med negativ ton om människor.

Det min vän sa under vårt samtal var:

Det är viktigt att fundera över VARFÖR man säger de saker man säger om andra människor, vilket syfte, vilken intention man har. Viktigt är även att fundera på HUR man säger det, med vilken TON man säger det, om det är nedlåtande eller med respekt. Dessutom rekommenderade min vän mig att alltid tänka efter före jag säger något om någon, fråga mig själv om det är NÖDVÄNDIGT att säga det jag tänker säga, vad det kommer att leda till, om det jag tänker säga och sättet jag tänker säga det på är uppbyggligt eller söndrande. Kommer det att leda till något bra eller bara sprida negativ klang?

Min vän är en god förebild som låter ord och handling gå hand i hand. Det är inte en människa som höjer sig själv på grund av detta, slår sig för bröstet och tror sig vara bättre än någon annan.  Det är en människa som ser varje individ som lika mycket värd och dömer ingen.

Ibland skäms jag över mig själv. När jag känner den bittra eftersmaken i munnen efter att jag talat illa om någon eller kommenterat hur någon lever, ser ut eller vad denna någon har sagt. Då ångrar jag mig, men då är det redan för sent. Det är inte uppbyggligt alls, bara negativ klang som sprids. Meningen är väl att vi ska LYFTA varandra, inte sänka varandra genom att tala illa och smutskasta!?!?!?! Vad spelar det för roll om någon ser ut si eller så, gör det eller det valet? MÅSTE jag kommentera det? Vad blir bättre av att jag pratar om det och gör andra människor uppmärksamma på det? Kan jag inte bara låta det passera?

Jag får inse mina tillkortakommanden, men jag tänker aldrig acceptera dem. Jag får konstatera att de finns där och sedan arbeta för att ändra mig. En del i det är att benämna det med ord. Då kommer tankarna fram i ljuset.

Jag ogillar skitsnack. Det känns som att det suger energi. Ändå hamnar jag i det själv. Ibland knappt alls på lång tid, men sen barkar det åt skogen och jag hamnar i träsket...

Kommentarer

Postat av: Eva

Publicerad 2007-05-12 19:43:12

ja det beror på vad som menas med skitsnack, vad vi lägger in i det ordet. Jag tror också på det din vän säger, i vilket syfte man säger saker och ting. Jag älskar inte att prata negativt och göra ner andra människor. Men ibland kan jag bara inte hålla inne med vad jag upplevt och vad jag känner i vissa möten. Men.....då är det oftast till en eller två människor, som jag litar på och som kan ge mig feedback, som jag säger det till. Jag sprider inte runt en massa skit. Jag tror också att det är viktigt att se varför man snackar, mår jag bättre av det? Förr var jag mkt "duktig" på att snacka skit men hoppas och tror att jag blivit mindre benägen att babbla en massa destruktivt. Jag vet även nu att när jag gjorde det förr, det var när jag mådde uselt själv. Det är inte lätt detta men huvudsaken att man är medveten om det och kanske försöker att hålla inne med saker och ting. Jag tror ändå att de flesta "spyr ur sig" till någon. Och det är bra om man kan ha någon att göra det till, inte till en mängd olika människor. Svårt att dra gränsen för vad som är skitsnack och vad som är något som känns viktigt att få häva ur sig. Vad tycker du?

Postat av: Blyger

Publicerad 2007-05-12 20:31:00

Eva: Jag tänker att det är skillnad på när man behöver lätta sitt hjärta (t.ex. till någon vän eller så som man har en förtrolig relation till) och fundera och grubbla på saker man varit med om eller som väckt tankar än att bara kommentera saker som är irrelevanta. Det är ju inte samma sak. Att prata om saker som påverkar en eller ger tankenötter är inte detsamma som att tala illa om någon. Men det handlar om HUR jag lägger fram saker med. Så tänker jag. :-)

Postat av: Eva

Publicerad 2007-05-13 00:36:50

Jag undrar bara, var går gränsen att tala illa om någon? Kan det även handla om betraktarens sätt att se på det?

Postat av: Blyger

Publicerad 2007-05-13 10:59:33

Eva: Ja, så är det va? Precis som du skriver så får man fråga sig vad man lägger in i orden, vilka värderingar. Så är det med allt, tycker jag, att man kanske får fråga någon "vad betyder det för dig, vad innefattas i det begreppet för dig?". Då, när man vet vad orden betyder för varandra, så har man en god utgångspunkt för samtal, när man vet vad begreppen bär innebär för varandra. Tjorvigt och omständigt beskrivet, kanske? Nåja, ett försök till beskrivning. :-)

Alla har olika referensramar så vi har nog alla olika nyanser för vad vi tycker är ok och inte. Om jag går till mig själv så varierar mina preferenser över tid, vilket kan bli lite förvirrande, både för mig själv och andra... Det beror på var jag befinner mig i mig själv, på något vis...

Postat av: Eva

Publicerad 2007-05-13 11:22:14

Ja, precis som jag skrev i första inlägget, exemplet när jag mådde som sämst - då kom även en massa skitsnack. Som om den inre ångesten kommer i uttryck i att snacka om andra. Ett sätt att hålla sitt eget på avstånd, man orkar inte ta tag i det.

Postat av: Tarmluddet

Publicerad 2007-05-13 20:35:16

OM all den energi som läggs ner på skitsnack istället lades på den egna personen så skulle behovet av skitsnackandet inte finnas till slut. Med det menar jag man förbättrar sin självkänsla så finns inte behovet att att "racka ner" på andra. Hur andra ser ut/tycker/tänker/gör blir helt enkelt oviktigt att kommentera. Att blåsa ut någon annans ljus för att ens eget ska lysa klarare är vad som mycket riktigt skrev tidigare i bloggen, Blyger).
När någon blir mobbad till exempel, så är det inte bara offret som mår dåligt utan även den som mobbar. Behovet av att trycka ner någon annan för att man själv ska må bättre...tja...dålig självkänsla kallas det. Så jag uppmanar faktiskt alla att ta en titt på sig själva och verkligen rannsaka sitt sätt att vara. Man kan inte ändra andra, bara sig själv. Men då man börjar ädra sig själv, ändrar sig också omgivningen. Fiffigt, eller hur!? =)

Postat av: Blyger

Publicerad 2007-05-13 22:53:21

Eva:ja, när man är i ofas så blir det knas på andra håll med...
Tarmluddet: just det, där sa du något att tänka på...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela