Kunskapsluckor eller kunskapsraviner?
Malmö
Två tjejer ~17 står och pratar om några som de verkar tycka illa om.
Tjej 1 (lite skämtsamt): Men om vi ska ha smeknamn på dem så ingen annan fattar vad vi säger kan vi kalla dem för Hitler och hans Gestapo!
Tjej 2: Haha, ja. Fan va bra... Men blir det inte lite för tydligt vilka vi menar då?
Tjej 1: Jooo, kanske. Vi kanske får använda oss utav deras initialer. Så det blir HH.
Kort tystnad.
Tjej 2: HH?
Tjej 1: Ja, Hitlers initialer... Eller, vänta nu, vad hette Hitler i efternamn?
Ganska ofta när jag läser på denna sida så blir jag lite orolig över hur ungdomarna har det nu för tiden... Hur ser skoltiden ut? Vad är det tänkt att man ska lära sig? Hur ser familjerna ut, för man i familjerna samtal om vad som händer i världen, om hur saker och ting ligger till etc.?
En av dem jag tillbringar min vardag med är bland annat författare till ett antal läroböcker i filosofi och religion på gymnasienivå. De böcker som fungerade på ett bra sätt som läroböcker för gymnasisterna för bara några år sedan måste nu revideras i väldigt stor omfattning. Det beror inte på de nya rön inom dessa ämnen som kommit, att de behöver kompletteras med ny fakta eller så, nej, det beror helt enkelt på att dagens gymnasister inte klarar av språket i böckerna.
Dagens gymnasieelever har alltså en så pass låg nivå av det svenska språket att de inte klarar att tillgodogöra sig kunskapen i de läroböcker som tidigare varit helt gångbara bland ungdomar i samma ålder.
Undrar om utvecklingen kommer att fortsätta åt samma håll, eller om det kommer att vända.... Men vad ska till för att förändring ska ske?!?