Blyger

Panta rei -allt flyter.

Det rinner.
Ibland porlar det i sakta mak.
Ibland är det i strida strömmar.
Det står aldrig stilla.
Det flyter ständigt.

Ibland är jag fruktansvärt trött på det,
att det inte kan få vara lite lugnt och stilla en stund.
Önskar att det kunde få vara som det är ett tag,
så jag hinner med,
hinner andas.

Landa.

Panta rei.
Allt flyter.
Och jag forsar med.
Strida strömmar emellanåt.
Får kallsupar och tappar andan.
Kippar efter luft och försöker ta mig uppp över ytan.
Plaskar med armarna.
Inser att den fasta grenen som hållit mig kvar
när det forsat omkring mig inte längre är där.
Grenen är inte där.
Den har en annan funktion nu.
Den flyter med, står inte fast.

Vi är två grenar som flyter i samma vatten.
Ingen av oss kan hjälpa den andra.
Ibland stöter vi på varandra i vattnet
och delar en liten stund på vägen
innan strömmarna för oss åt olika håll igen.
Vi vet aldrig när vi kommer mötas igen.
Vi vet inte när.
Vi vet inte om.
Men jag hoppas.

Panta rei.
Kanske för strömmarna oss samman igen.

Två grenar i ett strömmande vatten.