Skidåkning och livet
Min älskade vän, Stav-Stina, befinner sig just nu i norraste norr för att öva upp sina lärjungar i skidåkandets konst. Det är underligt hur ett samtal om skidåkning kan övergå till att bli ett samtal med existentiella frågor i skidåkningsmetaforer...
Ibland är livet som en lång uppförsbacke som man måste staka sig uppför. Man måste vara beredd på mjölksyra, vara målfokuserad och höja blicken, se krönet som väntar på toppen av backen.
Ibland är livet kuperat, med en blandning av nedförs- och uppförsbackar om vartannat, blandat med knixar, kurvor och oväntade gupp.
Ibland är livet som en utförsbacke. Det kan gå lätt och smidigt och vinden fladdrar i håret. Samtidigt kan det börja gå för fort, man kan få fartblindhet eller drabbas av svindel. Man kan krascha rakt ut i en snöhög eller -än värre- rakt in i ett träd om man inte hinner med att svänga då spåret byter riktning.
Ibland är livet som ett ganska lugnt skidspår, ganska rakt och förutsägbart. Men har man vallat fel får man ändå bakhalt och måste staka sig fram....
Om man måste staka mycket får man riktigt starka armar och schyssta magmuskler.
Men det förutsätter att man når krönen någon gång ibland, så man får vila och skölja mjölksyran ur systemet.
Annars kroknar man och faller ihop som en skid- och stavhög mitt i backen...
Ibland är livet som en lång uppförsbacke som man måste staka sig uppför. Man måste vara beredd på mjölksyra, vara målfokuserad och höja blicken, se krönet som väntar på toppen av backen.
Ibland är livet kuperat, med en blandning av nedförs- och uppförsbackar om vartannat, blandat med knixar, kurvor och oväntade gupp.
Ibland är livet som en utförsbacke. Det kan gå lätt och smidigt och vinden fladdrar i håret. Samtidigt kan det börja gå för fort, man kan få fartblindhet eller drabbas av svindel. Man kan krascha rakt ut i en snöhög eller -än värre- rakt in i ett träd om man inte hinner med att svänga då spåret byter riktning.
Ibland är livet som ett ganska lugnt skidspår, ganska rakt och förutsägbart. Men har man vallat fel får man ändå bakhalt och måste staka sig fram....
Om man måste staka mycket får man riktigt starka armar och schyssta magmuskler.
Men det förutsätter att man når krönen någon gång ibland, så man får vila och skölja mjölksyran ur systemet.
Annars kroknar man och faller ihop som en skid- och stavhög mitt i backen...