När jag läste mitt förra inlägg för en stund sedan så kom jag att tänka på en text som biskop Caroline Krook har skrivit:
"Du måste lämna,
släppa taget,
du måste lämna,
släppa taget,
sjunka.
Där,
någonstans i mörkret
gömmer sig
Gud.
Du måste lämna,
släppa taget.
Vänta.
Till sist är allting skörd."
Det var bra... men när saker och ting runt omkring ideligen faller isär och elände och besvikelser haglar, då är det en himla prövning att dessutom släppa allt... och bara lita på Gud. Vardagen ska ju fungera ovanpå allt...
Det här är något som jag gärna skulle "prata" mycket om, men eftersom jag inte skriver anonymt skulle det bli för utlämnande.
Bloggblad: Du må tro att jag känner igen mig i det du skriver! Det är just det, att vardagen ska fungera mitt i allt som är... Man får kanske försöka finna tider, platser och forum för att släppa, för att orka bära resten av tiden...?
(och jag är också lite otillgänglig för samtal, eftersom jag är lite... blyg...)
Har du inte skaffat dig ett anonymt mailkonto? Jag har mitt [email protected] som inte avslöjar mig. Du kan väl skaffa ett [email protected]...
Jag var väldigt noga med att vara anonym mitt första år... eller var det halvår? Men när jag ville skrävla om min nyutkomna bok sprack det... :)
Nämen! Du är då smart du! Klyftig! (Äter du många apelsiner, måntro!? ;-) )
Haha! Tänk vad ett bokutgivande kan göra... :-)
Jag ska se vad jag ska göra, om det kanske blir en mailadress framöver... Jag hör av mig i så fall! :-)