Blyger

Det blåser och regnar ikväll.
Jag sitter inne och hör när vinden tar i träden,
när löven och regnet piskar mot fönstret.

Det är mysigt att sitta inne med levande ljus, inlindad i en filt och höra ruskvädret.

Samtidigt slår det mig att det finns människor som inte får uppleva den värme och mysiga känsla av höstrusket som jag får göra. Det får mig att tänka på något jag hörde om Moder Teresa, något hon skulle ha sagt.

"Ni är så många, ni svenskar, som kommer hit och vill hjälpa oss. Men det är inte bara HÄR hjälp behövs. Det finns ett Calcutta överallt. Ni måste ta hand om det Calcutta ni har där NI bor."

Ja, det finns ett Calcutta överallt. Runt om oss och i oss. Om jag ska rikta blicken utåt och koncentrera mig på det Calcutta jag har runt omkring mig så kan jag konstatera att delar min tillvaro med människor som har ett Calcutta i sina liv, som inte har något hem att vara i när vinden viner och regnet piskar.

Imorgon ska jag ringa till den lokala hjälporganisationen som fokuserar på det näramste Calcutta vi har här där jag bor. Jag har två mössor, två halsdukar, två par vantar, flera tjocktröjor och yllesockar. Jag kan bara använda en mössa, ett par vantar och en halsduk i taget, så då kan ju någon annan använda de andra istället för att de ska ligga på hatthyllan.