Kärlek
Jag älskar dig, Blyger! sa han mitt i tandborstningen, min lilla kompis som egentligen var lite ledsen och orolig över förälderns frånvaro. Jag älskar dig, Blyger, trots att jag inte känner dig helt igenom, sa han sen. Min lilla kompis som inte ens når upp till handfatet utan pall.
Ja, jag kan inte annat än att hålla med honom. En del människor älskar man bara. Det spelar ingen roll att man inte känner alla deras sidor, alla egenskaper eller tankar, man bara älskar dem. Det är som om kärleksvågorna går genom luften, som att de bärs av vinden, från hjärta till hjärta.
I söndags mötte jag en av dem som mitt hjärta har ett eget rum för. Det är en häftig känsla att uppleva ordlös kommunikation, känsla av kärlekens närvaro och våra hjärtans ömsesidiga värme för varandra. Vi möttes mitt under nattvardsfirandet i kyrkan. Hon vandrade tillbaka till bänken och jag fram till brödet och vinet då vi möttes i strömmen av vandrande mässfirare. Hon tog min hand och tryckte min arm. Ögonen strålade av värme och återseendets glädje.
En del människor bara älskar man, även om man inte känner dem helt igenom.