Många människor, mycket egentid
I min vardag ingår många möten med människor.
Idag var en dag då jag träffade många nya och en del gamla bekanta ansikten. Det som var gemensamt för dem alla var deras glädje och nyfikenhet, positiva inställning och kunskapstörst. Visst kunde man skönja ett uns av oro, nervositet och osäkerhet i luften, men det var överraskande lugn och avslappnad stämning. Ser fram emot framtida möten!
Efter flera dagar med många, många möten, insatser och olika sammankomster i olika former så behövs rekreation i form av ett lugnt hem, spinnande katt och tystnad för att orken ska fortsätta att finnas.
Vi pratade om det tidigare idag, Matte och jag (Matte är ett namn i detta fall, därav versalen...), att det är det som är grejen, att hemligheten (ett av flera skäl, skulle jag dock säga, det är inte detta som uteslutande är hemligheten bakom, så att säga...) bakom min förmåga att vara social och tålmodig (en människa exponeras ju onekligen för en och annan dränerande typ i sitt liv) är att jag drar mig undan. Jag ser till att ta mig den egentid som ger rekreation. Jag ser till att få återhämtning emellanåt. Stress och intensiv tillvaro är i sig inte något negativt eller nedbrytande. Bara man tar sig utrymme att återhämta sig ibland. Vid stress utsöndras hormonet adrenalin och det är sunt, hjälper till vid kritiska situationer, snabba beslut som ska fattas, uppgifter som måste åtgärdas inom viss tid etc.. Består stressen under alltför lång tid utan återämtning utsöndras istället kortisol, som är negativt och nedbrytande för hjärnans yttersta nervändar (som i sig ger olika symptom).
Nu när jag drar mig undan till lugnt hem, kattsällskap och levande ljus så ser jag alltså till att återställa stresshormonerna i balans och laddar för nya utmaningar, gör mig redo för skarpa lägen och mer intensiva arbetsperioder.
Idag var en dag då jag träffade många nya och en del gamla bekanta ansikten. Det som var gemensamt för dem alla var deras glädje och nyfikenhet, positiva inställning och kunskapstörst. Visst kunde man skönja ett uns av oro, nervositet och osäkerhet i luften, men det var överraskande lugn och avslappnad stämning. Ser fram emot framtida möten!
Efter flera dagar med många, många möten, insatser och olika sammankomster i olika former så behövs rekreation i form av ett lugnt hem, spinnande katt och tystnad för att orken ska fortsätta att finnas.
Vi pratade om det tidigare idag, Matte och jag (Matte är ett namn i detta fall, därav versalen...), att det är det som är grejen, att hemligheten (ett av flera skäl, skulle jag dock säga, det är inte detta som uteslutande är hemligheten bakom, så att säga...) bakom min förmåga att vara social och tålmodig (en människa exponeras ju onekligen för en och annan dränerande typ i sitt liv) är att jag drar mig undan. Jag ser till att ta mig den egentid som ger rekreation. Jag ser till att få återhämtning emellanåt. Stress och intensiv tillvaro är i sig inte något negativt eller nedbrytande. Bara man tar sig utrymme att återhämta sig ibland. Vid stress utsöndras hormonet adrenalin och det är sunt, hjälper till vid kritiska situationer, snabba beslut som ska fattas, uppgifter som måste åtgärdas inom viss tid etc.. Består stressen under alltför lång tid utan återämtning utsöndras istället kortisol, som är negativt och nedbrytande för hjärnans yttersta nervändar (som i sig ger olika symptom).
Nu när jag drar mig undan till lugnt hem, kattsällskap och levande ljus så ser jag alltså till att återställa stresshormonerna i balans och laddar för nya utmaningar, gör mig redo för skarpa lägen och mer intensiva arbetsperioder.