Blyger

Blyg... Eller trött på förutfattade meningar...

Energitjuv som bov i feministkampen

Publicerad 2009-01-07 20:01:11 i Allmänt,

Jag har diskuterat, stött och blött, funderat och skrivit, läst och begrundat...

Jag har kommit fram till att jag tror att det finns några saker som står som en gemensam fiende mot en positiv, livsbejakande och feministiskt orienterad tillvaro.

Det är energistöld och dålig självkänsla.




I sin bok Energitjuvar skriver Ingalill Roos bland annat detta:

"Energitjuven behöver ständigt bli bekräftad i det han säger och gör. När någon bjuder motstånd och sätter gränser får han inte den energi han vill åt. Han beklagar sig då över att den andra personen har blivit besvärlig att ha att göra med. Får man sådan kritik riktad mot sig gäller det att slå dövörat till och våga stå emot även om det är skrämmande. Genom att säga ifrån ges projektionen inte möjlighet att nå ända fram."

"En person med starkt hävdelsebehov har svårt att tåla att andra i något avseende sticker ut. Han känner avund och rivalitet och har ett tydligt konkurrenstänkande, vilket får till följd att han håller inne med beröm och uppmuntran och sällan ger en komplimang till någon för kompetenta insatser, trevligt utseende eller sympatiskt uppträdande. Vidare har han en missunnsam sida som innebär att han vill förminska andras insatser. Förutom den obehagliga inre känsla som avundsjuka skapar, hindrar avundsjukan också vederbörande från att dela andras glädje över framgång."

"Många kvinnor ser till exempel en duktig kvinnlig kollega som ett hot som måste förminskas. Även här kommer avundsjukan in i bilden -en pockande känsla av att andra har något som man själv starkt önskar sig."

"I ett sådant beteende finns drag av narcissism; den som visar avundsjuka drivs av girighet och en omättlig längtan efter att alltid vara bäst. Vederbörande hittar ständigt något negativt hos den person som avundsjukan riktas mot och nedvärderar därigenom den andres talanger och goda egenskaper."

"Den avundsjuke personen är blind för sin egen kapacitet och jämför sig oavbrutet med andra och deras kreativitet. Han vägrar att se att den andre kan ha kämpat hårt och offrat mycket för att nå sina mål."

Jag tror att avundsjuka, eller missunnsamhet som jag hellre kallar det, i kombination med dålig självkänsla kan leda till olyckliga situationer och relationer, kan förstöra mycket i organisationer på arbetsplatser och bidra till maktstrukturer som i min värld är ovälkomna.

I arbetet att nå sunda relationer på arbetsplatser och i det privata livet behövs, enligt min mening, en feministisk medvetenhet. I det menar jag inte en militant "kvinnor-kan-aktion" utan ett genomreflekterat, analyserat förhållningssätt och en medvetenhet  kring de stora strukturerna (och en medvetenhet om att de finns), de detaljer som säger något om helheten och vice versa. I arbetet för en feministiskt medveten tillvaro behövs många, många kloka människor som står trygga i sig själva, som inte är rädda för konkurrens, som inte är osäkra energitjuvar som motarbetar det feministiska arbetet genom att att nedvärdera eller motarbeta andra som är framgångsrika inom sina områden. Det behövs många, många människor som är trygga i sig själva och har god självkänsla så att de ärligt och uppriktigt troget står vid varandras sida och stöttar i vått och torrt, som gläds med andra och med glädje lyfter fram andra (istället för att trycka ner, tala illa om etc. , se ovanstående citat ur boken).

I kampen för en livsbejakande och feministiskt genomsyrad tillvaro där människor får utrymme att  blomma och ta plats behövs många, många människor som förstår att allas lika värde inte handlar om att trycka ner alla andra till en lägre nivå, utan om att lyfta fram människor och tillsammans bilda ett nätverk av positiva och genuint lojala krafter som kan bära...

Kommentarer

Postat av: Eva

Publicerad 2009-01-07 21:33:24

Jag kommer osökt in på den novell jag för tillfället analyserar, Lots hustru, av T Lindgren. Allas lika värde (även kvinnornas) utifrån 1:a Moseboken. Jag tror nämligen att Lindgren är mkt kritisk i sin tolkning av kvinnosynen i Genesis. Men det är min tolkning och jag tänker lite i dessa banor just nu. Ett f ö mycket bra formulerat inlägg du gjort!!

Postat av: aida

Publicerad 2009-01-07 21:46:31

jag måste läsa den där boken. Jag hoppas man får bra tips på att undvika fällorna, dels för eget välbefinnande i samverkan med andra. Men också för egen del. Man skulle ju behöva fundera genom ett och annat.

Postat av: Bloggblad

Publicerad 2009-01-07 22:17:14

Oj, jag undrar vem som kan räcka upp handen och känna sig fri från skuld där... För det är nog rätt mänskligt att ha lite av varje i sig, även om man hela tiden måste arbeta med sig själv för att bli av med sina olater.



Jag vill också läsa den boken, just nu håller jag på med "Ljusbärarna" eftersom jag ska på kurs till Anita G-man framåt sommaren. Och så halkade en bok av K-G Ha**ar med också.



Och så förstår jag att jag ska läsa lite mer om den käre gamle Martin L...

Postat av: Tarmluddet

Publicerad 2009-01-09 13:45:07

Bra skrivet Blyger! Vi känner nog alla till en energitjuv i vår närhet och vi måste också jobba på att inte vara en sådan själv. Det är svårt att se sitt eget beteende utifrån, men om man läser sådana här texter och känner igen sig, ja då kan man förhoppningsvis komma till insikt och göra något åt det. Jag tror alla bör ta sig en funderare och rannsaka sig själva och sitt beteende. Det mår man bra av, och omvärlden också.

Postat av: Blyger

Publicerad 2009-01-09 17:26:28

Eva: Ja, det kan man ju vara, kritisk till en del av de kvinnosyner som finns...



Aida: Ja, läs den! :-) Jag tänker också så, att det är bra att läsa och fundera, av flera skäl... :-)



Bloggblad: Ja, nog måste man alltid jobba med sig själv. Experteer säger ju att alltid behöver jobba aktivt med sin självkänsla om man vill ha en god sådan... Den är som kondition, en färskvara som måste underhållas...



Tarmluddet: Tack. Ja, nog är det så alltid... :-)

Postat av: Vonkis

Publicerad 2009-01-09 18:52:09

För något år sedan hade jag en väldigt stor energitjuv i min närhet. Vad kraft och energi, och glädje inte minst, hon tog från mig. Tyvärr är nog enda sättet att sätta ner foten ordentligt och säga ifrån. Energitjuven får väl bli ledsen och gråta ut hos någon annan för att man är hemsk och oförstående, för tyvärr går det inte att resonera med energitjuvar och få dem att förstå vad de gör.

Postat av: Blyger

Publicerad 2009-01-10 10:24:13

Vonkis: Var det någon som stod dig nära? Var det någon som funnits i din närhet underlängre tid? Hur kände du innan/under/efter?

Postat av: Vonkis

Publicerad 2009-01-10 19:31:27

Det var en vän till mig, vi var rätt nära under några år och från början var jag väldigt omhändertagande om henne, hon var ju så skör... Till slut märkte jag mer och mer vilken energi hon tog från mig. Allt handlade alltid om henne, jag ställde till och med upp och stöttade henne och såg till att hon kom iväg till skolan och fick i sig mat när jag själv var sjuk och hade feber. Naturligtvis fick jag ett tack för det men så fort jag tog upp något som jag slet med kom vi in på henne och hennes problem. Hon var en otrolig martyr. Jag försökte att ta upp saken med henne några gånger men det slutade med att hon "mådde dåligt" över att hon var en sån dålig kompis att jag fick trösta henne. Till slut orkade jag inte mer utan sa upp bekantskapen med henne. Under lång tid umgicks vi inte alls, om gemensamma vänner bjöd henne kom inte jag, jag fick hjärtklappning av att bara vara i samma rum som henne, så stressad var jag över att göra något fel för då blev hon så ledsen... Numera bryr jag mig inte om hon är med eller inte. Av vad jag har sett verkar hon vara likadan fortfarande men om hon ständigt vill vara ett offer och en martyr är det hennes val och om de i hennes omgivning fortsätter att möjliggöra det beteendet är det upp till dem. Det är inte mit bekymmer.

Postat av: Vonkis

Publicerad 2009-01-10 19:32:18

Det var en vän till mig, vi var rätt nära under några år och från början var jag väldigt omhändertagande om henne, hon var ju så skör... Till slut märkte jag mer och mer vilken energi hon tog från mig. Allt handlade alltid om henne, jag ställde till och med upp och stöttade henne och såg till att hon kom iväg till skolan och fick i sig mat när jag själv var sjuk och hade feber. Naturligtvis fick jag ett tack för det men så fort jag tog upp något som jag slet med kom vi in på henne och hennes problem. Hon var en otrolig martyr. Jag försökte att ta upp saken med henne några gånger men det slutade med att hon "mådde dåligt" över att hon var en sån dålig kompis att jag fick trösta henne. Till slut orkade jag inte mer utan sa upp bekantskapen med henne. Under lång tid umgicks vi inte alls, om gemensamma vänner bjöd henne kom inte jag, jag fick hjärtklappning av att bara vara i samma rum som henne, så stressad var jag över att göra något fel för då blev hon så ledsen... Numera bryr jag mig inte om hon är med eller inte. Av vad jag har sett verkar hon vara likadan fortfarande men om hon ständigt vill vara ett offer och en martyr är det hennes val och om de i hennes omgivning fortsätter att möjliggöra det beteendet är det upp till dem. Det är inte mit bekymmer.

Postat av: Vonkis

Publicerad 2009-01-10 19:33:28

Hm, skrev ett långt inlägg men vet inte vart det tog vägen...

Postat av: Vonkis

Publicerad 2009-01-10 19:34:04

Oj då, där kom två av samma istället...

Postat av: Blyger

Publicerad 2009-01-10 20:21:55

Vonkis: Starkt av dig att stå kvar i ditt beslut, trots att det kändes besvärligt. Men ibland måste man ta beslut av ren självbevarelsedrift...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela