Blyger

Vi lever så olika liv, jag och min gamla klasskompis.

När jag skickar ett MMS med en hälsning på Fars dag så
skickar hon en ny laptop till sin pappa.

När jag ringer och uppmärksammar Morsdag så
åker hon till sin mamma och uppvaktar med en ny tvättmaskin.

Vi lever så olika liv, hon och jag.

Vi har båda våra kroppar som redskap i våra arbeten.
Men jag använder mest huvudet, hjärtat, munnen och händerna.
Hon använder hela utsidan av sin kropp, det vackra leendet
och förmågan att posera fint.

Hon arbetar för argenturer och olika TV-kanaler.
Nu senast medverkade hon vid Eurovision Song Contest.
Jag tittade på henne där i TV-rutan och tänkte på våra delade stunder.
Vi orienterade ihop, svettades i skogen och letade kontroller.
Vi delade sudd, åt lunch ihop ibland.
och så fanns hon där.
I smyg.
När ingen såg.

Den här fina människan som har som arbete att stå i strålkastarljuset.

Hon fanns i mitt liv med omsorg,
värme och kärlek i det fördolda.
Hon kramade, hon log, hon förstod.
När våra vägar skildes åt fortsatte hon.
Genom ihärdigt brevskrivande, SMS och mail.

I det offentliga strålar hennes leende
och hennes långa ben, vackra bröst och
höga kindben ger henne en stor inkomst.

I det privata är hon generös
både materiellt och vad gäller omsorg.

Men vi lever så olika liv.

:-)