Blyger

Jag har sorg.

Jag har djup sorg.

En person fattas mig.

Hela mitt inre skriker.

Djup sorg.

Dagens sommarpratare på P1 är Olle Carlsson, präst i Svenska kyrkan och författare till boken "Kristendom för ateister".

The Cranberries -Free to decide

"It's not worth anything more than this at all
I live as I choose or I will not live at all

So return to where you've come from
Return to where you dwell
Because harassment's not my forte
But you do it very well

I'm free to decide, I'm free to decide
And I'm not so suicidal after all
I'm free to decide, I'm free to decide
And I'm not so suicidal after all (at all, at all)

You must have nothing more with your mind to do
There's a war in russia and sarejevo, too

So to hell with what you're thinking
And to hell with your narrow mind
You're so distracted from the real thing
You should leave your life behind (behind)

I'm free to decide, I'm free to decide
And I'm not so suicidal after all
I'm free to decide, I'm free to decide
And I'm not so suicidal after all (at all, at all)

I'm free to decide, I'm free to decide
And I'm not so suicidal after all (at all, at all)

At all, at all, at all "


(Obs! Jag gillar texten, men  jag är inte suicidal av mig...:-))

Varje gång jag går förbi dessa skyltar så tänker jag på Stora Syster i Vassen! :-)







Här är backen som skyltarna syftar på:





Och här är kyrkan som backen leder upp till, Sofia kyrka på Söder i Sthlm.





Utsikt från kyrkan.







Utsikt över Söder, taget från tågbron nära Tanto.
Långt upp till vänster i bild ser man Högalidskyrkan.
På kullen ser man ett mysigt kolonilottsområde.

Alltså Facebook...

Ibland blir jag svettig...

Som idag...

När de små syskonbarnen och de små släktingarna lägger ut sina semesterbilder...

Jag inser att de små liven börjar bli stora... och ena riktiga popsnören som partar järnet på de sydeuropeiska partyöarna...

Jag är lite svettig...

Alanis Morissette sjunger om livets ironi.

"It´s like meeting the man of my dreams and then meet his beautiful wife... And isn´t it ironic, don´t you think? A little too ironic..."

Jag håller med.

Livets ironi.

Ibland undrar jag om någon skämtar med mig...

"Hon är så söt när hon sover" sjunger Bo Kaspers orkester.

Jag kommer att tänka på denna sång varje kväll nu, under en tid då jag tillbringar dag och natt med ett gudagivet litet barn.

Och varje dag när barnets och mitt blodsocker är nere vid fotknölarna känns sången lite avlägsen då tårarna sprutar, kläderna, leksakerna och tandborsten flyger genom rummet och jag koncentrerar mig på att andas lugnt och räkna till femtielva...

Varje kväll, när mörkret faller och jag smyger in i barnets rum och hittar denna gudagåva i den lilla sängen, då jag hör de rogivande och lugna andetagen, så börjar jag åter nynna på sången...

"Hon är så söt när hon sover..."