Publicerad 2008-05-30 23:26:28 i Allmänt,
Promenad längs Norra Hammarbyhamnen och ett tevligt besök på restaurang Nyfiken Gul
gjorde denna fredagskväll (trots den något försämrade maten... Verkar som de behöver en uppstyrning på matfronten. Nästan 1000 kr för 3 pers och då serverades FRYSTA potatisar i rätten med "färskpotatis" och FRYSTA slemmiga mangobitar i salladen... Men det är lite charmigt att grilla maten själv, att komponera rätterna osv)
Tintin Anderzon satt på första parkett för underhållning av min Minikompis... Min Minikompis kan konsten att charma, helt enkelt. Charma som ingen annan. :-) Min Minikompis har en otrolig förmåga att få mig att vara kvar i nuet, att ge utrymme för själen att återhämta sig och att locka till skratt. Precis vad jag behövde en dag som denna!
Strålande sol, kluckande vatten, fågelkvitter, Minikompisskratt.
Fint!
Publicerad 2008-05-28 13:01:08 i Allmänt,
Det är nåt fel som är trasigt med mig!
Min käraste, finaste kollega från förr, Nässlans matte, har inspirerat till uttrycket här ovan.
Nog är det något fel som är trasigt när man inte ägnar sig åt det man ska, när man har en deadline som närmar sig med stormsteg, som är ganska viktig för hur de kommande åren kommer se ut på olika sätt....
När man istället för att ägna sig åt det deadlinen handlar om börjar sväva ut i roliga planeringar, som till exempel hur sommarens schema ska se ut, vilka turer som ska göras, hur nya hemmet ska inredas, hur näst aveckas bjudning ska se ut, vilka kakor som ska bjudas på, vad kommande besökare ska bli guidade till för sevärdigheter, vilka kläder som ska bäras vid kommande hippa (dresscode: partyblåsa. Vad är det då?), vilka presenter som ska inhandlas till födelsedagskalas, vilka presenter som ska ordnas inför kommande diakon- och prästvigning, kommande arbeten, införskaffande av målarfärg, anmälan till kurs, kontakt med hyresgäst om justering av kontrakt...... Ja, listan kan göras lång.... ALLT verkar mer intressant än det jag borde ägna mig åt. Typiskt!
För att jag ska slippa ägna mig åt receptletande på nätet (har tappat mitt recept) så frågar jag er bloggläsare om ni har ett recept på en sorts vinbärskaka som innehåller ganska mycket smör och inget bakpulver. Den är alltså ganska kompakt och saftig... Någon som känner igen? Jag tänkte baka en sådan kaka, men med rabarber och kardemumma i....
Publicerad 2008-05-25 17:20:21 i Allmänt,
Mor, lilla mor, vem är väl som du?
Ja, vem är egentligen som mor?
Nu kanske du bloggläsare trodde att du skulle få läsa ett blogginlägg med ett romantiserande av moderskapet, en hyllning till alla mödrar, en beskrivning av en på ytan sett präktig, funktionell och vattenkammad familj där man minsann är tillräckligt politiskt korrekt (alternativt noga med hur man presenterar familjen utåt) för att ha vett nog att göra denna dag speciell för mor, men där bedrog du dig. Jag är inte len i truten idag.
Jag tänker inte berätta om vilken god dotter jag varit som engagerat mig på ett eller annat sätt för lilla mor, jag tänker inte glorifiera hennes insats som moder, jag tänker inte romantisera vår relation.
Jag tänker vara en röst för dem som av en eller annan anledning inte har någon mor att hylla.
Vad är det som driver en del människor till detta envetna romantiserande av familjerelationer? Vad är det som gör att människor går i den komersiella fällan och firar dagar som till exempel "Mors dag" på det sätt som görs nuförtiden?
Idag, denna Mors dag, vrids knivar om i hjärtan på människor som inte har någon mor att fira. Idag rivs smärtsamma sår upp. Idag påminns många om sina dåliga erfarenheter av ett illa fungerande moderskap. Idag sliter människor med sina dåliga samveten för att de inte klarar av att uppvakta sina mödrar så som allmänheten på något sätt har satt normen för att man ska göra. Idag är det som små krokodiler som tuggar i magen hos barn vars mödrar inte förtjänar att hyllas för sitt moderskap, där barnen påläggs skuld på grund av samhällets normer och förväntningar. Idag sitter människor och gråter vid sina mödrars gravar.
Idag påminns människor om sin barndoms dagar där mor kanske var den största källan til rädsla,
där mor var hotfull och alkoholluktande,
där mor visste om att far förgrep sig på barnen, men valde att inte ingripa,
där mor var frånvarande vid förberedelserna inför skoldagen och barnen fick klara sitt skolväskepackande själva,
där mor var frånvarande vid fotbollsmatcherna när alla andra föräldrar stolt hejade på vid sidan av planen,
där mor var frånvarande på grund av att arbetet prioriterades,
där mor var frånvarande på grund av fysisk eller psykisk ohälsa och barnens omsorg inte övertogs av någon annan
där mor var orsaken till besvikelser om och om igen,
där mor lastade barnen med höga krav och förväntningar på prestationer utan att sedan finnas där och ge det stöd som krävdes för att uppnå kraven,
där mor var den som gav dålig självkänsla genom att överföra sin egen dåliga självkänsla på barnen,
där mor var den som gjorde barnen osäkra genom att kritisera utan att vara konstruktiv,
där mor var den som krävde att själv bli omhändertagen av omgivningen och därmed tvingade barnen att ta ett föräldraansvar för sin egen mamma,
där mor varit den som gjort barnen konstant nervösa och rädda för döden genom att utsätta barnen för misslyckade självmordsförsök om och om igen,
där mor gjort att barnen levt med osäkerhet pga ständiga hot om att lämna bort barnen om de inte är tillräckligt tacksamma etc.,
där mor varit den som kvävt barnens livsutrymme,
där mor under uppväxttiden endast varit ett fotografi och en påminnelse om en familjemedlem som gått bort alldeles för tidigt, som endast funnits som ett tomrum och en saknad,
där mor varit den i hela världen som kallat barnen för de mest grova, nedsättande ord man kan tänka sig.
Idag påminns barn om detta.
Idag påminns barn om hur de, på grund av sina uppväxter, fått arbeta hårt för att ta sig ur beteendemönster som bildats under barndomen.
Idag är det Mors dag.
Idag strös salt i såren på ofrivilligt barnlösa som inte önskar något hellre än att få bli och vara en mor. Idag blir det extra tydligt.
Behövs det en Mors dag? En Fars dag? En Alla hjärtans dag?
Eller kan människor som har en mor/far/kärasta att visa sin uppskattning för möjlighet att visa denna uppskattning ändå? Utan speciella dagar som trissar upp förväntningar och krav?
Publicerad 2008-05-25 10:20:28 i Allmänt,
Idag blir det gospel för hela slanten!
Publicerad 2008-05-25 10:18:25 i Allmänt,
Deadline, daedline, deadeline...
En daedline kan verkligen få mig att vara produktiv, effektiv och handlingskraftig...
Men...
Det s l i t e r så på min kropp och själ!
Att jag aldrig kan göra saker i TID!!!
Publicerad 2008-05-24 01:04:41 i Allmänt,
"I ett hus vid skogens slut, liten Blyger tittar ut..."
En av de som har ett eget rum i mitt hjärta, en av mina kära, fina, bästaste vänner, Stav-Stina,
har gått och blivit med hus. Ja, en hel gård, faktiskt! Det är ett underbart hus och en sanslöst perfekt gård som jag blev alldeles KÄR i vid första ögonkastet (på bild, alltså) och som jag bara vill ha, ha, ha...
Nu var det inte precis aktuellt för mig att konkurrera med Stav-Stina och hennes Tok-Tomas om gården, så jag är JÄTTEGLAD för deras skull att de fick den! Ser verkligen fram emot att hälsa på dem framöver och önskar att det inte var så långt avstånd mellan våra hem...
Jag längtar efter att kunna sjunga "I ett hus..." :-)
GRATTIS till gården!
(Och grattis Tok-Tomas som delar dagarna med världens bästa Stav-Stina som jag saknar)
Publicerad 2008-05-22 18:58:40 i Allmänt,
Perfekt dag att stå under träden och njuta!
Publicerad 2008-05-19 23:06:59 i Allmänt,
Idag åt jag lunch med en rolig krumelur.
Vi hade ett så intressant samtal om volontärarbete.
Det är en konst som inte är alldeles självklar att man behärskar,
det här med att vara ansvarig och leda volontärer.
Ledarens förhållningssätt präglar gruppen
och det är fascinerande att se mönstren gå igen
och hur mönstren kan förändras med annat förhållningssätt
från ledningens sida.
Intressant.
Det är också intessant att fundera på vad volontäransvariga ledare
väljer att säga och inte säga vid möten med volontärerna,
hur man pratar och vad man anser är relevant att ta upp
och vad man avstår ifrån att säga.
Ledarskap överhuvudtaget är intressant, tycker jag.
Och gruppdynamik och processer.
Publicerad 2008-05-19 22:52:32 i Allmänt,
Nederbörden av idag var lite överraskande...
Under min cykeltur blev jag först pepprad av hagel i stora mängder
och sedan av...
...en VATTENBOMB!
Tack och lov landade inte den vattenfyllda ballongen i mitt huvud, utan på benet.
Men jag blev ganska blöt. Och förvånad.
Eftersom jag hade lite bråttom för att hinna i tid till ett styrelsemöte
så stannade jag inte för att ta reda på vem som försökt "bomba" mig.
Överraskande nederbörd så här på en måndag...
Publicerad 2008-05-18 20:01:25 i Allmänt,
Här där jag bor finns det fantastiska träd att stå under.
Jag njuter av känslan att vara omsluten, skyddad.
När det regnar skyddar träden från de flesta regndroppar,
när solen skiner ger träden bra skugga,
när det är molnigt så kan jag stå där under och njuta av den djupa mörkgröna färgen
och känslan av att sitta i en grotta (mysig sådan) samtidigt som jag skymtar himlen mellan
löven och grenarna.
Publicerad 2008-05-17 18:50:55 i Allmänt,
Nu är det dags för lite marknadsföring av SR p1:s
Morgonandakt (som går att lyssna på i 30-dagarsarkviet om man inte orkar kliva upp till kvart i sex på morgonen).
Kommande vecka är det prästen, teol.dr och diktaren Bo Lundmark som leder dessa andakter. Han är kyrkoherde i Tännes-Ljusnedal och är kontraktsprost för Berg-Härjedalen. Tidigare var han även kyrkoherde för Sveriges alla samer. Den som deltog vid Svenska kyrkans internationella möte
Världens fest i Åre i augusti 2007 fick Lundmarks nya diktbok som välkomstpresent vid incheckningen...
Publicerad 2008-05-17 18:01:47 i Allmänt,
Jag tog en promenad i spöregnet idag.
Det doftar verkligen SÅ gott av alla träd och buskar som står i blom!
I lurarna sjöng
Sofia Karlsson.
Så meditativt!
En av låtarna -Valsen till mig- påminner mig om filmen Masjävlar.
Medan jag gick i ösregnet och lyssnade så var det inte bara vatten från ovan som sköljde över mig,
utan även alla känslor som Masjävlar väckte.
När jag lyssnade på Valsen till mig så kändes det som att jag flög över ett vackert Dala-landskap i vinterskrud.
Kände andrum.
Utrymme.
Syre.
Filmen
Masjävlar påminner mig om ett inlägg jag skrev för ett tag sedan som handlade om
att revidera berättelsen om sig själv. I filmen blir det så tydligt att de inte bär samma version av berättelsen...
Publicerad 2008-05-16 00:00:20 i Allmänt,
Säkert! med
"Någon gång måste du bli själv""Det här vet du inte om, men jag väntar på dig.
Någon gång måste du bli själv och jag väntar på dig.
Jag bidar tiden och det kommar ta tid, jag har inte sagt nåt än
men jag väntar, väntar...
...Det är så logiskt, alla fattar utom du,
du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu.
Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv...
...Du vet inte om det än, men det kommer att bli du och jag
till slut.
Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv...."
Publicerad 2008-05-15 16:35:00 i Allmänt,
"Du ska över älven idag
du får känna hur strömmar tar tag
som en aning av döden din frälsare led
skall du gå genom vatten idag...
...Du ska snart stiga upp på en strand
du får se det vackraste land
känna doften av vår på en nyskapad jord
när du sätter din fot på en strand...
...Du är ett av himlens käraste barn
du ska över älven idag"
(delar ur "Över älven" av Erik Hillestad)
Begravning.
Med hopp om uppståndelse.
Med önskan om en öppen famn som möter på andra sidan älven,
en famn som värmer och hjälper till att torka bort det kalla vattnet.
Publicerad 2008-05-12 19:34:59 i Allmänt,
Inspirerad av Eva, Karin L-V och Stora Syster i Vassen skriver jag en inne- och utelista, men inte "Sommarens lista", utan "Dagens lista":
INNE:
1. Våren! Sol, vind och vatten! Glädje, energi och trevliga cykelturer!
2. Världens bästa bollplank som är så himla klok, seende och med en förmåga att sätta ord på känslor, situationer och fenomen som därmed bidrar till förlösande, upprättande befrielsekänsla.
3. Den fysiska hälsans återvändande.
4. Människor som är professionella i sina yrken.
5. Denna veckas happening med grannarna.
UTE:
1. Dagens kyla! (20 grader kallare idag än igår!!!)
2. Tidsbristen som råder på sina håll...
3. Ovisshet angående sommarens planer. Vore himla fint att kunna spika arbete, semester, aktiviteter, boende, sällskap lite mer bestämt nu.
4. Energistöld, eller kvävandet av det energiljus som brinner.
5. Hundsaknaden
Publicerad 2008-05-11 19:54:11 i Allmänt,
Glad pingst!
Det var vad den gamle mannen sa till mig när han sträckte ut sin hand mot min och hela hans ansikte sprack upp i ett stort leende.
Det gjorde min dag. Det bär jag med mig som grädden på moset efter en berörande, kraftgivande, vilsam och glädjande högmässa med både lovsång och rökelse... (De få som läser denna blogg och känner mig har eventuellt lite höjda ögonbryn nu och det är ok. :-))
Publicerad 2008-05-11 19:44:09 i Allmänt,
Här skriver man på hemsidan
www.samer.se om filmen Varg.
Det finns verkligen upprörda känslor i rovdjursdebatten...
Publicerad 2008-05-09 00:52:03 i Allmänt,
Jag har varit på bio ikväll.
Grät massor!
Blev så gripen som jag aldrig blivit tidigare vid biobesök.
Filmen jag såg var
Varg.
(bilden lånad
härifrån)
Se den!
Denna film lyckades gripa tag i hjärteroten och verkligen belysa en väldigt komlpex problematik som finns på ett stort område i vårt land och jag tror att filmen kan slå ann på många strängar hos människor som känner igen sin egen vardag, sitt eget liv, i de situationer som visas i filmen.
Tårarna började stiga i mina ögon redan när Nejla (Robin Lundberg) satt uppe på fjället och var bedrövad efter att ha funnit många av sina renar vargdödade. Sedan rullade det på, kan man säga.
Klemens (Peter Stormare) kommentar när han satt i rådhuset i Östersund och det talades om att vargen är ett fridlyst djur var slående. Jag kan inte citera honom bokstavligt, men han belyste något som man fundera kring; Vargarna är fridlysta, men samerna håller det svenska samhället med dess regelverk på att utplåna.
Precis som det mäktiga fjällandskapet berättar om livets storheter utan ord så sätter denna film fingret på så många saker, säger SÅ mycket utan att sätta ord på det.
Jag måste se den igen, kanske lite mer sansad denna gång... :-S
Publicerad 2008-05-07 23:43:06 i Allmänt,
Jag antar utmaningen från
Stora syster i vassen (ja, "stora" och "syster" ska särskrivas i detta fall, har jag lärt mig) och skriver ner mina fem
Åsikter/känslor jag har fått försvara mest i mitt liv är, eller som folk inte alls kan förstå:
1. Att jag väldigt ofta tackar nej till alkohol, utan att detta hänvisas till religiösa skäl eller att jag är gravid.
2. Att jag något nitiskt hävdar Människans förmåga till rehabilitering (från alla möjliga slags tussigheter) och att det faktiskt GÅR att göra hållbara förändringar i förhållningssättet till livet.
3. Att jag är heterosexuell. (Man KAN vara relativt normal, se relativt normal ut, vara heterosexuell och singel. Att man är singel betyder inte att man är en flata i en garderob)
4. Att jag är kristen.
5. Att jag tokdiggar musik av
Romeo och Julia-kören (Renässansmusik genom "vokaldramatik") och
Doktor Kosmos (politisk och humoristisk pop).
Jag skickar vidare denna utmaning till alla som känner sig manade! :-)
Publicerad 2008-05-07 21:08:21 i Allmänt,
Här kan du lyssna till (och rösta på) gotländska Smaklösa.
Min favorit är (såklart) Torsk-dance. :D
Publicerad 2008-05-07 20:50:25 i Allmänt,
Detta läste jag på
http://www.tjuvlyssnat.se/ :
Malmö
Två tjejer ~17 står och pratar om några som de verkar tycka illa om.
Tjej 1 (lite skämtsamt): Men om vi ska ha smeknamn på dem så ingen annan fattar vad vi säger kan vi kalla dem för Hitler och hans Gestapo!
Tjej 2: Haha, ja. Fan va bra... Men blir det inte lite för tydligt vilka vi menar då?
Tjej 1: Jooo, kanske. Vi kanske får använda oss utav deras initialer. Så det blir HH.
Kort tystnad.
Tjej 2: HH?
Tjej 1: Ja, Hitlers initialer... Eller, vänta nu, vad hette Hitler i efternamn?
Ganska ofta när jag läser på denna sida så blir jag lite orolig över hur ungdomarna har det nu för tiden... Hur ser skoltiden ut? Vad är det tänkt att man ska lära sig? Hur ser familjerna ut, för man i familjerna samtal om vad som händer i världen, om hur saker och ting ligger till etc.?
En av dem jag tillbringar min vardag med är bland annat författare till ett antal läroböcker i filosofi och religion på gymnasienivå. De böcker som fungerade på ett bra sätt som läroböcker för gymnasisterna för bara några år sedan måste nu revideras i väldigt stor omfattning. Det beror inte på de nya rön inom dessa ämnen som kommit, att de behöver kompletteras med ny fakta eller så, nej, det beror helt enkelt på att dagens gymnasister inte klarar av språket i böckerna.
Dagens gymnasieelever har alltså en så pass låg nivå av det svenska språket att de inte klarar att tillgodogöra sig kunskapen i de läroböcker som tidigare varit helt gångbara bland ungdomar i samma ålder.
Undrar om utvecklingen kommer att fortsätta åt samma håll, eller om det kommer att vända.... Men vad ska till för att förändring ska ske?!?
Publicerad 2008-05-06 20:44:42 i Allmänt,
En av de norska klokheterna jag tillbringar dagarna med, Marit Mikvolmyre, nämnde en sak för ett tag sedan som jag kom att tänka på idag och diskuterade med vännen Mona-Lisa.
Marit Mikvolmyre talade om behovet av att skriva om berättelsen och historien om sig själv, att vi människor hela tiden måste revidera berättelsen om oss själva. Om och om igen, så snart något nytt händer i våra liv. Då förändras historien om oss...
När jag pratade med Mona-Lisa om detta så tänkte jag mig denna revidering som att man får ett nytt raster att tolka sitt liv genom, eller som en ny hinna på glasögonen som ger ytterligare en nyans, dimension, perspektiv på det man ser på, både det man ser framför sig idag, det man ser tillbaka på och det man kommer att möta i framtiden. Allt förändras, omstruktureras och ses på med andra perspektiv eftersom vi aldrig kan göra oss av med de erfarenheter vi får genom livet. Vi kan inte lägga ifrån oss de raster vi får av livet, vi kan inte plocka av oss de nya hinnorna som ger fler och nya perspektiv.
Revidering, omstrukturering, nyorientering.
Ibland kan det kanske kännas som att man behöver en nyorienteringsfas när man själv inte riktigt hunnit med att ta in de nya erfarenheterna och vad de gör med en och ibland kan det vara så att omgivningen inte har möjlighet att ta del av samma glasögonhinnor som man bär själv. Då kan man inte heller mötas på samma självklara sätt som om man bar samma glasögondimensioner.
Mona-Lisa sa det så bra: "Vi själva reviderar berättelsen om oss själva vartefter vi lever och sedan, när vi reser tillbaka till de sammanhang vi funnits i tidigare, så känner vi inte igen berättelsen om oss själva som andra tillskriver oss, för den har inte reviderats och de känner inte heller igen oss, eftersom berättelsen om oss förändrats, fått fler dimensioner och nyanser."
Alldeles precis idag har jag förstått att min berättelse tar en annan riktning än jag tidigare tänkt mig. Det som känns lite omtumlande är att berättelsen får den enda riktning som jag uttryckligen har tagit avstånd ifrån tidigare...
Berättelsen om mig och bilden av mig själv revideras ideligen och just idag insåg jag att den nyaste upplagan har ett överraskningsmoment!
Jag är i nyorienteringsfas.
:-)
Publicerad 2008-05-04 16:33:49 i Allmänt,
Idag har vi fått en ny biskop till Svenska kyrkan! (läs här)
Önskar honom all lycka i det nya ämbetet.