Blyger

Blyg... Eller trött på förutfattade meningar...

Skansen

Publicerad 2009-06-30 21:54:32 i Allmänt,

Det har varit Allsång på Skansen ikväll.

Jag har en del minnen från denna sommarklassiker.

En sommar tittade jag på programmet i ett allrum på en sjukhusavdelning. Bland sjuka, ledsna och trötta människor vars hjärtan började le en stund på tisdagkvällarna.

En annan sommar lyssnade jag på programmet med ett halvt öra samtidigt som jag arbetade. Snappade upp en och annan refräng mellan varven.

Någon gång satt jag i en soffa i ett hem i Stockholm, med fönstret öppet, och lyssnade på sången sittandes inlindad i en filt, med ett älskat barn intill mig. Vi sjöng och gungade i takt.

En gång vankade jag av och ann utanför en litet hus medan sången pågick på TV:n inne i huset, innanför det vidöppna fönstret. Jag haltade, grät och pratade i telefon. Kikade in på TV:n emellanåt och fortsatte sedan att vanka omkring med luren mot örat.

En sommar promenerade jag genom orten hem till en älskad vän på tisdagkvällarna. Vi fikade, pratade och tittade på Allsång på Skansen och Morden i Midsomer. Kvällarna var ljusa, varma och långa. Atmosfären likaså. Vänskap och kärlek. Innerlighet.

Ikväll har jag tittat med en älskad familjemedlem i telefonen. På så sätt kunde vi dela allsången trots att det skiljer 500 km mellan våra hem.

Hur ser dina allsångsminnen ut?

Kommentarer (3)

Midsommardans får mig att minnas och sörja

Publicerad 2009-06-20 00:28:14 i Allmänt,

Idag är det midsommarafton.
En sådan där dag då svensk folkmusik spelas varenda skrymsle och vrå.
Det är en härlig tid med mycket dans, umgänge och glädje.
Men mitt i glädjen sticker det till i hjärtat
och bränner bakom ögonlocken.
Någon fattas mig.
Han som är den absolut bästa kavaljeren.
Han som jag alltid längtar efter när det är dags för dans.
Han som är bäst på att föra.
Han fattas mig,
han som kändes som hand i handske
när det gällde att vara min danspartner.

Det värker i hjärtat när jag hör folkmusik spelas
och ser människor dansa så där samspelta
som han och jag var.

Schottis i turer dansade vi inte tillsammans,
det gjorde jag med andra. Men vi dansade en del polska
och ibland även hambo
och snoa var vår specialitet.
Vi dansade så svetten rann
och vi blev alldeles yra.
Och alldeles glada.

Han fattas mig.
Och det värker i hjärtat.

Han fattas mig.
Och jag kommer aldrig
att få dansa snoa med honom igen.
Kommentarer (0)

Enhet i mångfald, eller: Kyrkostyrelsens förslag.

Publicerad 2009-06-13 17:27:02 i Allmänt,

Kyrkostyrelsen föreslår att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten.
I höst får vi se om Kyrkomötet säger ja till detta förslag.



Enhet i mångfald.

När vi ser Skaparens verk, regnbågen, så ser vi EN regnbåge
och denna regnbåge har MÅNGA färger.

Skaparen har skapat EN mänsklighet
och denna mänsklighet kommer i MÅNGA modeller.

Enhet i mångfald.

Inte enhet i enfald.
Kommentarer (2)

Livet

Publicerad 2009-06-13 16:59:17 i Allmänt,

Tröstevisa

Tiden rinner långsamt ut
medan solen är på väg ner
Och du och jag var så nära varandra hela tiden

Men allt i livet har ett slut
medan glädjens kraft ger oss hopp
Fast utan dig ja så känner jag mig ganska liten

Jag lever för mig själv och går och tänker
och längtar efter dig
Nej jag kan aldrig glömma att du lova att alltid älska mig

Att glädjen kommer och att glädjen går
Det kan vi allesammans skriva under på
Jag är en gåva livet en gång gav mig
och jag lever här och nu

Nu har vintern sagt farväl
medan sommarens milda vind
Den tröstar mig och den stryker mig så svalt om pannan

Du var allt jag önskade mig
Det var skönt att äntligen bli din
Vart blev det av allt det vackra vi hade tillsammans?

Jag lever för mig själv och går och tänker
och längtar efter dig
Nej jag kan aldrig glömma att du lova att alltid älska mig


Att glädjen kommer och att glädjen går
Det kan vi allesammans skriva under på
Jag är en gåva livet en gång gav mig
och jag lever här och nu

Av: Benny Andersson


Tröstevisa har jag lyssnat till i olika sammanhang.
Jag har lyssnat, drömt mig bort, känt mig tom, gråtit, känt kärlek. Känt livet.

Livet.

Jag går mellan olika rum, olika livsrum.
Kliver in i människors rum.
Tar av mig skorna,
för jag beträder helig mark.

Livet.
Kommentarer (0)

Bekymmerlöshetspärlan

Publicerad 2009-06-01 00:05:14 i Allmänt,



Martin Lönnebos bekymmerlöshetspärla är flitigt tummad på i mitt hem.
Pärlan som ger utrymme för rast och vila.

En stund i evighetsnuet.

"Carpe diem" står det i slutet av varje mejl jag får från en av dem jag delar vardagen med. Resten av utrymmet i mejlen kan vara fyllt med "måsten", "borden" och alla möjliga uppgifter och åtgärder som ska göras. Men i slutet av varje mejl finns en påminnelse om att "fånga dagen". På något sätt känns det lite mindre jobbigt med alla de där "måsten" och "borden" efter den påminnelsen, som att jag blir påmind om att det inte är alldeles livsavgörande att jobba på alla uppgifter direkt, utan kan ta en andningspaus, kan sätta mig själv en stund i evighetsnuet.
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela