Blyger

Döden är högst närvarande och verklig i mitt liv.
Det går inte att komma ifrån.
Det händer om och om igen.
Faktiskt.
Människor dör i min närhet.
Jag kan inte distansiera mig från det,
kan inte vagga in mig i en falsk trygghet
om att det inte skulle hända mig
eller någon av mina närstående.
Så fort det har gått en tid
och det lugnat ner sig inuti
så händer alltid något nytt
som drar undan mattan,
som får mig ur balans.
 
Döden är inte något abstakt,
utan högst konkret och närvarande
i mitt liv.
 
En krass verklighet.
 
Men jag påminner mig ibland om Daniel.
Han i lejongropen.
Gud skickade en ängel till lejongropen
som stängde lejonens gap.
Gud tog alltså inte bort det farliga,
men gjorde det ofarligt.
 
Kanske är det så med döden,
på lång sikt, i alla fall.
Det gör ont,
känns farligt och hotar tillvaron.
Det farliga, det som hotar existensen,
finns där och gör sig påmint.
Men Kristus har gjort det farliga ofarligt.

Det otäcka, smärtsamma finns där.
Men har inte sista ordet.

Det tröstar inte,
mildrar inte,
tar inte bort saknad,
ger mig inte mer balans när mattan dras undan.

Men det ger mig lite jäklar anamma.
Ger mig lite trots och glöd.
Och tar bort lite rädsla.

För döden vinner ändå inte.
Döden finns där,
men har inte sista ordet.

Jag är trött och utled på en sak.

Sjukdomsvinst.

Har surfat förbi en del bloggar och slås av hur en del människor gör sig ett namn på sina sjukdomar.

Som att de fastnar i sina sjukdomar,
som att det är sjukdomen som ger dem deras identitet.

Det är märkligt hur en del människor håller fast vid sina sjukdomar,
som att de är rädda för att förlora uppmärksamhet om de släpper taget om sjukdomen.
Eller är det rent av hela identiteten de är rädda för att mista?

Så underligt att till och med människor som är friskförklarade fortfarande håller fast vid sina sjukdomar.
Och talar om detta i offentliga sammanhang, som om de fortfarande hade dessa sjukdomar.

Sjukdomsvinst.

Är det värt det?

Att missa livet för en sjukdoms skull?

Men HÖRRU Åke! Hur ere, egentligen!?!

Det verkar inte nyttigt att köpa sexuella tjänster i ett land där det är olagligt. Inte heller verkar det särskilt vettigt att utföra sexuella handlingar med/mot en minderårig flicka. Och kanske är det rätt olämpligt att en person som olagligt köper sexuella tjänster av omyndiga flickor är kommunalråd med samordningsansvar för barn- och utbildningsfrågor eller ordförande i grundskolenämnden.

Det kanske inte är särskilt fiffigt, Åke.

Flickan, hon kanske går i samma klass som dina barnbarn.

...freedom is right here!

I mig finns ett helt universum.
Idag mer än någon annan dag
har jag öppnat dörren till mitt inre
och fyllt på med syre,
kall och klar luft.
I mitt inre universum
finns en frihet som är unik.

Bojor har lossats,
knutar har lösts,
avslut har gjorts,
punkter har satts,
kapitel har avslutats.

Dörrar har öppnats,
livgivande andetag har tagits,
händer har fattat tag i varandra,
famnar har värmt.

Fri!

Jag är fri!

Inuti!

Hon finns där.
Vännen med den varma och öppna famnen.
Med de vänligt inställda öronen
och de milda ögonen.
Hon som bidrar till mitt sannare jag
eftersom sanningen tas emot med kärlek
i hennes närvaro.

Hon finns där.
Hon med det vackraste av hjärtan.
Med de varma händerna som
min tårdränkta kind minns,
som små, snökylda barnfingrar minns.

Hon finns där.
Människan med det porlande skrattet,
med en inre frihet som rymmer
större rymder än alla fjällvidder
och havsutsikter någonsin
kommer att göra.

Hon finns där.
Och hon är min älskade vän.