Guds morsespråkskommunikation och frivilligarbete
Eva skrev för ett tag sedan om ideellt arbete. Jag läste sedan om ideellt arbete, eller frivilligarbete, i en tidning. Tyvärr har jag inte tillgång till varken tidningens titel eller källan till orden, men någon sa dessa ord som har ringt i mitt huvud:
Frivilligarbete är
saker man gör
av fri vilja
på
fri tid.
Jag tycker det är något att tänka på om man hamnar i lägen där det frivilligt påtagna arbetet inte längre känns som arbete av fri vilja, på fri tid. Kanske behöver man backa, ta en paus. Se över vilka uppdrag som får vara kvar och vilka som ska lämnas vidare till andra. Det är inte meningen att uppdragen ska ta överhanden i ens liv.
Att engagera sig i organisationer och föreningar innebär allt som oftast att man gör det av fri vilja, på fri tid. Det är så jag har fått många vänner, många erfarenheter och många minnen, genom mina engagemang som frivilligarbetare. Jag har engegerat mig i till exempel Röda Korset, Friskis & Svettis, Svenska kyrkan på församlings- stifts- och nationell nivå, Riksförbundet FUB - för utvecklingstörda barn, ungdomar och vuxna, några ridklubbar och byföreningar. Till detta tillkommer några styrelseuppdrag inom olika områden. Ofta har uppdragen varit utspridda och inte krävt uppmärksamhet samtidigt, men ibland har det blivit för mycket att hålla ordning på. Ibland har jag känt direkt att det är dags att bromsa och ibland har det mer varit en diffus gnagande känsla i mig som jag har behövt definiera och analysera för att kunna se. Ibland får jag säga nej till erbjudanden om olika uppdrag och ibland kan jag säga ja.
En del uppdrag blir inte som man har tänkt sig och kanske dränerar de en på energi mer än de tillför något vettigt. Då kan det vara läge att ta det lite lugnt och känna in varåt det lutar innan man lägger ner mer energi på det.
Att engagera sig i idrotts- och kultursammanhang och liknande saknar en dimension som finns i engagemanget i religiösa sammanhang. Att ingå i en trosgemenskap är att ingå i en form av större familj, där alla har delar att ombesörja, där alla är kuggar som behövs och som behöver vara där och göra sin insats. Själv är jag engagerad i en kristen trosgemenskap -Svenska kyrkan- och ser alla medlemmar i gemenskapen som medarbetare för Guds skull, för medmänniskornas skull. För livets skull. Alla har ett uppdrag. Det är det som är grejen, att alla som säger ja till att vara en del av gemenskapen säger ja till att vara en del av arbetet för Kristi gemenskap på jorden så som den manifesteras på lokalt, regionalt och globalt plan. Att vara kyrka är att vara tillsammans., att känna Guds hjärtslag pulsera ut kärlek och sedan ge den strömmande, livgivande pulsen vidare.
För mig är att vara i kyrkan att vara hemma. Att engagera mig i församlingen är att engagera mig i livet. I Livet. Det är en naturlig del av mitt liv och något som ger mig näring. Har jag alldeles för mycket att göra i mitt övriga liv så märks det dock även där, i mitt kyrkliga engagemang. Då tackar jag nej till uppgifter, precis som till andra saker som finns i min vardag. Och återkommer när jag hunnit ikapp min själ igen.
Jag vill inte engagera mig i saker när jag känner mig negativ till det jag gör, eller om jag känner att jag gör det på fel grunder.. När jag engagerar mig av fri vilja, på fri tid vill jag göra det med glädje och utan dold agenda, utan baktankar. Då känner jag att jag gör det med hjärtat, med hjärtslagen som pulserar som Guds morsespråkskommunikation.
Frivilligarbete är
saker man gör
av fri vilja
på
fri tid.
Jag tycker det är något att tänka på om man hamnar i lägen där det frivilligt påtagna arbetet inte längre känns som arbete av fri vilja, på fri tid. Kanske behöver man backa, ta en paus. Se över vilka uppdrag som får vara kvar och vilka som ska lämnas vidare till andra. Det är inte meningen att uppdragen ska ta överhanden i ens liv.
Att engagera sig i organisationer och föreningar innebär allt som oftast att man gör det av fri vilja, på fri tid. Det är så jag har fått många vänner, många erfarenheter och många minnen, genom mina engagemang som frivilligarbetare. Jag har engegerat mig i till exempel Röda Korset, Friskis & Svettis, Svenska kyrkan på församlings- stifts- och nationell nivå, Riksförbundet FUB - för utvecklingstörda barn, ungdomar och vuxna, några ridklubbar och byföreningar. Till detta tillkommer några styrelseuppdrag inom olika områden. Ofta har uppdragen varit utspridda och inte krävt uppmärksamhet samtidigt, men ibland har det blivit för mycket att hålla ordning på. Ibland har jag känt direkt att det är dags att bromsa och ibland har det mer varit en diffus gnagande känsla i mig som jag har behövt definiera och analysera för att kunna se. Ibland får jag säga nej till erbjudanden om olika uppdrag och ibland kan jag säga ja.
En del uppdrag blir inte som man har tänkt sig och kanske dränerar de en på energi mer än de tillför något vettigt. Då kan det vara läge att ta det lite lugnt och känna in varåt det lutar innan man lägger ner mer energi på det.
Att engagera sig i idrotts- och kultursammanhang och liknande saknar en dimension som finns i engagemanget i religiösa sammanhang. Att ingå i en trosgemenskap är att ingå i en form av större familj, där alla har delar att ombesörja, där alla är kuggar som behövs och som behöver vara där och göra sin insats. Själv är jag engagerad i en kristen trosgemenskap -Svenska kyrkan- och ser alla medlemmar i gemenskapen som medarbetare för Guds skull, för medmänniskornas skull. För livets skull. Alla har ett uppdrag. Det är det som är grejen, att alla som säger ja till att vara en del av gemenskapen säger ja till att vara en del av arbetet för Kristi gemenskap på jorden så som den manifesteras på lokalt, regionalt och globalt plan. Att vara kyrka är att vara tillsammans., att känna Guds hjärtslag pulsera ut kärlek och sedan ge den strömmande, livgivande pulsen vidare.
För mig är att vara i kyrkan att vara hemma. Att engagera mig i församlingen är att engagera mig i livet. I Livet. Det är en naturlig del av mitt liv och något som ger mig näring. Har jag alldeles för mycket att göra i mitt övriga liv så märks det dock även där, i mitt kyrkliga engagemang. Då tackar jag nej till uppgifter, precis som till andra saker som finns i min vardag. Och återkommer när jag hunnit ikapp min själ igen.
Jag vill inte engagera mig i saker när jag känner mig negativ till det jag gör, eller om jag känner att jag gör det på fel grunder.. När jag engagerar mig av fri vilja, på fri tid vill jag göra det med glädje och utan dold agenda, utan baktankar. Då känner jag att jag gör det med hjärtat, med hjärtslagen som pulserar som Guds morsespråkskommunikation.
