Blyger

"Jag kommer att gå av, jag kommer att gå sönder."

Kanske är det inte blodtörstande vargar, lejon, järvar, hyenor.

Kanske är det inte människor som går över lik.

Men kanske är det människor som sätter sina intressen framför andras välmående.

Kanske är det okunskap, frånvaro av insyn eller förmåga att sätta sig in i situationen och sammanhanget som gör att de sliter och drar, tuggar och river.

Kanske är det olyckliga omständigheter.

En dag kommer allt att brista.

En dag slits du sönder

och blodet rinner ut.

Du dräneras.

Du slits itu och livet rinner ut ur dig.

Du dör.

"Jag kommer att gå av, jag kommer att gå sönder."

Människor som gör anspråk på min tid,
mitt liv,
min intregritet,
min historia.

Människor som går över lik.

Människor som drivs av sensationslystnad.

Far åt pipsvängen!

Vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förut?

Jag tog en examen.

Fick någon i din närhet barn?

Ja, flera stycken. Den senaste 25 december! J

Dog någon i din närhet?

Inte som jag minns.

Vilka länder besökte du?

Jag har bara varit i Sverige.

Vad skulle du vilja ha 2011 som du saknade 2010?

Jämn och trygg ekonomi, nykterhet hos en del i min omgivning, tid för mina älskade.

 
Vilket datum från 2010 kommer du minnas, och varför?

2:a och 3:dje advent, då jag hade fantastiskt fruktgivande möten.

Vad var din största åstadkommelse?

Att jag lyckades slutföra studier och ta examen med bravur, trots yttre omständigheter som försvårade.

Vad var ditt största misslyckande?

Känner inte att jag misslyckas så mycket…

Vems beteende förtjänade att firas?

En rektor, ett lärarteam och en arbetsledning på en annan instans som tog fullt ansvar, stod för sina beslut, reagerade snabbt, klarsynt och med oerhört stor kompetens och kunskap.

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg?

En man med psykopatiska drag, destruktivt och aggressivt beteende.

Var tog det mesta av dina pengar vägen?

Till hyra, resor, mat.

Vad gjorde dig jätte, jätte, jätteexalterad?

Flera möten med fantastiska människor.

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2010?

Wavin’ flag med K’naan och Waka Waka med Shakira

Bästa filmer 2010?

Hm… Vet inte riktigt…

Vad önskar du att du hade gjort mer av?

Umgåtts med älskvännerna som snart kommer vara saknavännerna… L

Vad önskar du att du hade gjort mindre av?

Skämts över människor som inte vet bättre än att skämma ut sig genom dåligt omdöme, dryghet/osäkerhet och okunskap.

Hur firade du jul?

Med den allra närmsta familjen och en god vän.

Blev du kär under 2010?

Jo.

Hur många one-night-stands hade du?

Jag jobbar inte på det viset…

Favorit TV-program?

Julkalendern.

Vilken var den bästa boken du läste?

Förmodligen en bunt feminisminriktade böcker…

Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag minns faktiskt inte vad jag gjorde… Mer än att jag hade själavårdssamtal… Haha!

Hur skulle du beskriva din stil 2010?

Avslappnad.

Hur höll du dig ifrån att bli galen?

Grät, skrattade, pratade, terapeutade.

Vilken politisk fråga gjorde dig upprörd?

Äh, hela valresultatet i år var ju ett fiasko…

Vem saknar du?

Ibland saknar jag mina döda, ibland mina levande som jag har geografisk eller mental distans till. Ibland saknar jag minnen, känslor, fenomen.

Vem var den bästa nya personen du träffade?

Jag har lärt känna en hel bunt underbara, kloka, modiga, reflekterande, genuina, ärliga, skärpta människor.

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2010.

Att människor med psykopatiska drag är farliga och att det finns människor som inte genomskådar det, utan låter sig snärjas i deras nät.

Citera en sångtext som passar ditt 2010.

”Kompis, det går bra nu…”

Lärde du dig något nytt under 2010?

Ja, det är ju en del av livet, att lära sig, liksom…

Vad vill du lära dig under 2011?

Finslipa yrkeshantverket, arbeta ännu mer på ledarskapsfrågor.

Årets händelse?

För blyg för att berätta här…

Årets skvaller?

Ja, jag har hört en hel del skvaller om mig själv, men inget av det jag har hört stämmer med sanningen...

Vi lever så olika liv, jag och min gamla klasskompis.

När jag skickar ett MMS med en hälsning på Fars dag så
skickar hon en ny laptop till sin pappa.

När jag ringer och uppmärksammar Morsdag så
åker hon till sin mamma och uppvaktar med en ny tvättmaskin.

Vi lever så olika liv, hon och jag.

Vi har båda våra kroppar som redskap i våra arbeten.
Men jag använder mest huvudet, hjärtat, munnen och händerna.
Hon använder hela utsidan av sin kropp, det vackra leendet
och förmågan att posera fint.

Hon arbetar för argenturer och olika TV-kanaler.
Nu senast medverkade hon vid Eurovision Song Contest.
Jag tittade på henne där i TV-rutan och tänkte på våra delade stunder.
Vi orienterade ihop, svettades i skogen och letade kontroller.
Vi delade sudd, åt lunch ihop ibland.
och så fanns hon där.
I smyg.
När ingen såg.

Den här fina människan som har som arbete att stå i strålkastarljuset.

Hon fanns i mitt liv med omsorg,
värme och kärlek i det fördolda.
Hon kramade, hon log, hon förstod.
När våra vägar skildes åt fortsatte hon.
Genom ihärdigt brevskrivande, SMS och mail.

I det offentliga strålar hennes leende
och hennes långa ben, vackra bröst och
höga kindben ger henne en stor inkomst.

I det privata är hon generös
både materiellt och vad gäller omsorg.

Men vi lever så olika liv.

:-)

Jag är näst intill berusad av lycka.

Lyckorus.

Hjärtat skuttar omkring och dansar, sjunger och pulserar av strömmande och livsnödvändigt blod.

Vilken dag!

Vilka många kloka människor jag har omkring mig!

Det är makalöst att jag har en så god mentor i Kattägaren. Makalöst att hon säger sanningarna som jag själv känner inom mig, att vi kan dela allt. Att vi kan dela de saker som i andra sammanhang kan upplevas som tabu. Här är det inte tabu. Här är det självklarheter.

Och jag får dela stunden i en tillåtande miljö, med min älskade, älskade, kloka storasyster i ämbetet. Och hon är där. Och kommer att vara där. Och är bara så fantastiskt overkligt underbart STRÅLANDE!!!

Hon ska snart dö.

Har inte varit kontaktbar sedan igår kväll.

Andningen växlade nyss från snabbt till djup och långsam.

Och runt henne finns en förtvivlad, skräckslagen man, en liten son som redan har upplevt separationer

och några vänner som är bekymrade, som undrar, som vill hjälpa, som vill finnas till hands.

Vännerna vågar. De vågar finnas kvar och dela mörkret med familjen.

De är änglar som går Guds ärende.

Och jag älskar dem.


Hon ska dö. Och runt henne finns änglar som inte kan ta bort smärtan eller den kommande uppslitande separationen. Men de kan ge värme, omsorg och närhet. De kan vara ett vikarierande hopp, en påminnelse om att livet fortsätter, trots att det värsta håller på att inträffa.

Vågornas Gud,
du som håller svettiga händer,
som kramar runt ömma hjärtan
och omfamnar trötta och rädda kroppar,
du som delar livet på vågornas toppar och
nere i de djupaste av dalar,
var med oss nu
när vi känner att vi tappar fotfästet,
när våra själar inte hinner med i alla dalgångar och höjder.

Amen.

www.fotoakuten.se

I mitt liv finns det många fötter på vandring.

Någon är på väg mot ett liv på egen hand.

En annan prövar sina vingar och är på väg ur föräldraboet.

Någon går från lägenhet till hus, från studier till arbete.

En annan går från ett liv med djur till ett utan.

En familj vandrar en knagglig väg mot ett liv med balanserad blodsockernivå,
ett liv utan barnsängsfeber och brustna relationer.

Andra klipper band med föräldrar som brustit i sitt föräldraskap.

Några planerar för sommarens flera bröllop
och övar på att skriva det kommande efternamnet.

Någon försöker vänja sig vid tanken på samboskap
gemensam ekonomi och delat kök.

En annan försöker landa i ett framtida föräldraskap
och väntar barnbesked från Asien eller Afrika.

Andra kämpar med att få ihop världarna som verkar sakna broar.

Någon kämpar med att bryta mönster.

Ett par fötter längtar efter solvarm sand
och andra sörjer förlusten av vintersnöns svalka.

Någon har ont i huvudet av alla planer som måste klaffa
och har pirr i magen av framtida livsförändringar.

I mitt liv finns många, många, många fötter på vandring.