Varför rädd?
Själv är jag kristen.
Och humanist.
Och förespråkar religiös mångfald i motsats till de militanta ateisternas önskan om religiös "nollfald" (mitt ord).
Jag är alltså bekännande kristen och dementerar härmed att en religiös människa automatiskt ogillar andra religioner. För jag har inte problem med människor med annan religiös uppfattning.
Om en hindu tillönskar mig välsignelse i någon hinuisk guds namn så värmer det mitt hjärta och jag känner den omsorg och kärlek som är källan till den människans önskan om välgång för mig.
När jag möter en muslim eller jude känner jag gemenskapen vi delar i den abrahamitiska gudens namn. -Vi har band som abrahamitiska kusiner. Våra gemensamma band till Gud.
När jag träffar en indian så möts vi i vördnaden för naturen och omsorg om den skapelse vi har att förvalta på bästa sätt. Vi delar synen på att finna det gudomliga, den gudomliga kraften, i skog och mark, på berg och i vatten.
Som sagt, jag är kristen och hemma i min bokhylla står Koranen och Bibeln sida vid sida.
Jag har min tro. Jag är trygg i min tro och har inget behov av hetsjakt på andra religioners anhängare.
Varför vara rädd? Varken Koranen eller samisk trolltrumma bits. Vill jag inte läsa Bhagavad Gita eller använda indiandrömfångare så är det upp till mig och jag gör valet. Ingen tvingar mig till varken det ena eller det andra. Men ingen ska hindra mig från det heller.