Biskop Tony besviken på Aftonbladet
Ynklig journalistik, som han säger.
Jag förstår honom. Jag har inte så många goda erfarenheter själv...
Jag har blivit utmanad av Storasyster i vassen att skriva
7 sanningar om mig själv:
1. Vid familjens kusinträff var vi över 100 personer samlade.
2. Jag trivs bra med människor, men allra bäst med djur. De förställer sig inte, är ärliga och tydliga i sitt språk.
3. Jag klarade att ta körkortet på första försöket och hade näst intill full pott på det teoretiska provet.
4. Det bästa som finns att grilla vid öppen eld är bananer med choklad, eller pinnbröd!
5. Den första förlossningen jag assisterade på var en kalvning och jag var 14 år. Kalven var felvänd och kossan hade en svår förlossning. Det var ett samarbete mellan kossan(famförallt med hennes värkar), mig och bondsonen som gjorde att kalven kom levande ut ur sin mamma, om än något öm i benen efter allt vårt dragande...
6. Min favoritbok när jag var liten var en bok om hundraser. Den återkommer jag till än idag! Men numera kan jag inte all fakta om alla raser...
7. Jag mår rent fysiskt illa av att lyssna till sport på radion. Jag tycker riktigt illa om det!!
Nu utmanar jag Aida, Eva, Tarmluddet, Jämtlandstösen och Madicken. :-)
Jag har en fråga till alla bloggläsare som har koll på de sju heliga dygderna.
Det här är något jag borde veta, men det gör jag inte. Har försökt söka information både via nätet, uppslagsverk, kristna frågesidor, etc. och jag har fått olika svar... Det jag funderar på är vilka de sju dygderna är. Enligt en del är det de fyra kardinaldygderna plus de tre teologiska dygderna man menar:
klokhet
rättrådighet
tapperhet
måttfullhet
tro
hopp
kärlek
Samtidigt finns det andra uppgifter om att det man menar med de sju dygderna är de som står i motsats till de sju huvudsynderna (som lite slarvigt kallas dödsdynderna), alltså:
ödmjukhet
öppenhet
dygd (är "dygd" en dygd??)
medmänsklighet
avhållsamhet
tålamod
flit
De ovanstående stämmer bra in som motpoler till huvudsynderna, men...
Hur är det egentligen?
Joh. 11:1-43 | |
(Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.) | |
Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: "Herre, din vän är sjuk." | |
När Jesus hörde det sade han: "Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den." | |
Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. | |
När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, | |
men sedan sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." | |
Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!" | |
Jesus svarade: "Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. | |
Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom." | |
Efter att ha sagt detta fortsatte han: "Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom." | |
Då sade lärjungarna: "Herre, sover han, så blir han frisk." | |
Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. | |
Då sade Jesus rent ut till dem: "Lasaros är död. | |
Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." | |
Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med för att dö med honom." | |
När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. | |
Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, | |
och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. | |
När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. | |
Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. | |
Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om." | |
Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." | |
Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen." | |
Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, | |
och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" | |
Hon svarade: "Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen." | |
Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." | |
När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. | |
Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. | |
Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. | |
När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött." | |
När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, | |
och han frågade: "Var har ni lagt honom?" De sade: "Herre, kom och se." | |
Jesus föll i gråt. | |
Då sade judarna: "Se, hur mycket han höll av honom." | |
Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?" | |
Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. | |
Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar." | |
Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" | |
De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. | |
Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig." | |
Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut." |