Denna dagen ett liv
Jag sitter på kammaren och tänker igenom hur dagen har varit, summerar och känner tacksamhet.
Idag har jag träffat en person som betyder mycket för mig. Vi har inte setts på flera månader och mycket har hänt i mitt liv sedan vi sågs sist. Personen tyckte det kändes som att jag hade växt en hel decimeter sedan sist! Och då var det inte fysiskt, som jag förstod det. ;-) Ja, jag fick fundera och titta i backspegeln, se om jag kunde se vad som gett näring till växandet och vad som ligger till grund för att jag vuxit (om jag nu gjort det).
Idag har jag även druckit vin med bland andra vänner och kollegor och även fått underhållning av en av Evas favoriter ;-) .
På denna tillställning gjorde jag bort mig. Igen. Jag har som vana att göra bort mig ibland, liksom för att ta ner mig själv på jorden igen. (eller hur!?) Denna gång var det en författare som råkade ut för mig. Jag stod helt enkelt och samtalade med denna fina, ödmjuka, kloka, närvarande, passionerade författare. Grejen var att vi diskuterade ett helt annat ämne -och även det med passion- och jag var, precis som författaren, helt inne i det intressanta ämnet. Jag hade inte alls i åtanke att personen jag pratade med har författarskapet som profession, hade av någon outgrundlig anledning helt tappat det. I all hast, mitt i ett i övrigt flödande, givande samtal, frågade jag hur det blir framöver, om personen ska fortsätta sitt vikariat som denna nu har i ett område som ligger en liten bit ifrån författarskapet. Jag undrade vad personen planerar för framtiden om (deltids-)vikariatet tar slut. -Ja...(?), svarade personen.....Jag är ju fattare och frilansar så... jag fortsätter med det.... -Jaaahaaaaaa!!! blev min reaktion och mitt svar.... Ja, jag har inte så bra koll, fick jag ur mig.
Men jag har ju koll, egentligen...! Jag bara tänkte inte så långt.... -Där vinet går in går vettet ut. Nu får jag skämmas över vad jag kläckt ur mig. Varje gång jag träffar personen i fråga den närmsta tiden så kommer jag att känna mig generad och obekväm, anar jag. En sak som gör att det känns värre i detta klavertramp är att det var JAG som tog upp och kommenterade saker som snuddade vid områden kring personens profession. Jag var den som liksom signalerade att jag hade koll på personens område. Ikväll hade jag helt plötsligt inte koll.
Stackars människa! Jag önskar att vi inte hade träffats just ikväll, utan imorgon, eller innan middagen idag... Jag hoppas verkligen att personen i fråga kan ruska av sig dagens möte med mig och ge utrymme för nya minnen av mig. :-)
En annan sak jag varit med om idag är att jag funnit en ny vän. En ny granne och en framtida kollega. Ibland bara dyker de upp, de där guldkornen.
Jag är tacksam över generositeten och glädjen jag får uppleva.
Generositeten när det gäller kontakt med människor, upplevelser och lärdomar.
Tack och god natt!
Idag har jag träffat en person som betyder mycket för mig. Vi har inte setts på flera månader och mycket har hänt i mitt liv sedan vi sågs sist. Personen tyckte det kändes som att jag hade växt en hel decimeter sedan sist! Och då var det inte fysiskt, som jag förstod det. ;-) Ja, jag fick fundera och titta i backspegeln, se om jag kunde se vad som gett näring till växandet och vad som ligger till grund för att jag vuxit (om jag nu gjort det).
Idag har jag även druckit vin med bland andra vänner och kollegor och även fått underhållning av en av Evas favoriter ;-) .
På denna tillställning gjorde jag bort mig. Igen. Jag har som vana att göra bort mig ibland, liksom för att ta ner mig själv på jorden igen. (eller hur!?) Denna gång var det en författare som råkade ut för mig. Jag stod helt enkelt och samtalade med denna fina, ödmjuka, kloka, närvarande, passionerade författare. Grejen var att vi diskuterade ett helt annat ämne -och även det med passion- och jag var, precis som författaren, helt inne i det intressanta ämnet. Jag hade inte alls i åtanke att personen jag pratade med har författarskapet som profession, hade av någon outgrundlig anledning helt tappat det. I all hast, mitt i ett i övrigt flödande, givande samtal, frågade jag hur det blir framöver, om personen ska fortsätta sitt vikariat som denna nu har i ett område som ligger en liten bit ifrån författarskapet. Jag undrade vad personen planerar för framtiden om (deltids-)vikariatet tar slut. -Ja...(?), svarade personen.....Jag är ju fattare och frilansar så... jag fortsätter med det.... -Jaaahaaaaaa!!! blev min reaktion och mitt svar.... Ja, jag har inte så bra koll, fick jag ur mig.
Men jag har ju koll, egentligen...! Jag bara tänkte inte så långt.... -Där vinet går in går vettet ut. Nu får jag skämmas över vad jag kläckt ur mig. Varje gång jag träffar personen i fråga den närmsta tiden så kommer jag att känna mig generad och obekväm, anar jag. En sak som gör att det känns värre i detta klavertramp är att det var JAG som tog upp och kommenterade saker som snuddade vid områden kring personens profession. Jag var den som liksom signalerade att jag hade koll på personens område. Ikväll hade jag helt plötsligt inte koll.
Stackars människa! Jag önskar att vi inte hade träffats just ikväll, utan imorgon, eller innan middagen idag... Jag hoppas verkligen att personen i fråga kan ruska av sig dagens möte med mig och ge utrymme för nya minnen av mig. :-)
En annan sak jag varit med om idag är att jag funnit en ny vän. En ny granne och en framtida kollega. Ibland bara dyker de upp, de där guldkornen.
Jag är tacksam över generositeten och glädjen jag får uppleva.
Generositeten när det gäller kontakt med människor, upplevelser och lärdomar.
Tack och god natt!