Blyger

Igår firade jag inte gudstjänst i min hemförsamling.
Jag besökte Uppsala Domkyrkoförsamling.
Själv blev jag inspirerad av gudstjänsten jag fick uppleva, så jag tänkte att jag delar med mig, ifall någon annan skulle kunna bli inspirerad...

Det var församlingsdag där igår. Tanken var bl.a att presentera församlingens olika aktiviteter. Svenska kyrkan får en del frågor kring vad medlemsavgifterna går till och denna församlingsdag var ett ypperligt tillfälle att visa det.

Det hela började med en "Festmässa".
Ingångsprocession med många (eller alla?) av församlingens diakoner och präster skedde till
tonerna av "Du vet väl om att du är värdefull".  Vilken härlig inledning! Att ge DET budskapet direkt, vid första mötet med de församlade!

Jag hade inte tänkt berätta hela gudstjänsten i detalj, men vill gärna berätta om en del saker, i alla fall. Som inledningsord hade man valt de ord som är vanliga i familjegudstjänster. En präst sa en strof i taget och församlingen repeterade: "Nu är Guds tid. Här i sitt hus sluter han* in oss i värme och ljus. Nu är Guds tid. Nu ska hans* ord leda oss rätt och hjälpa oss tro. Nu är Guds tid. Nu vill vi be och ta emot vad Gud har att ge."
Den textläsande kyrkvärden var fantastisk på att läsa! Hon var lugn, tydlig och gav texten liv. Vilken förebild för alla textläsande gudstjänstmedarbetare!

Efter procession med evangelietextläsning så förberedde sig en för stunden gripen ärkebiskop emeritus K G Hammar inför predikan medan vi andra sjöng och dansade till rytmen av trummor. "Halleluja, ditt lov vi sjunger, våra hjärtan fylls med glädje..." Det kändes verkligen att det var fest! Det var 15 månader sedan K G Hammar predikade sist i Domkyrkan i Uppsala. För 15 månader sedan avskedspredikade han och avgick som ärkebiskop. Det var påtagligt känslosamt för honom att vara tillbaka. Han gjorde det bra.  K G Hammar sa många kloka saker i sin predikan och något jag bär med mig är hans ord om att se Gud som subjekt i sitt liv och inte som objekt.

Som trosbekännelse sjöng vi Sv.ps. 68, "Jag tror på Gud som med sitt ord allt liv på jorden tänder" och kollekten gick till Sveriges Kyrkosångsförbund. Jag kan tro att det blev en hel del i kollekthåvarna, för kyrkan var verkligen fylld med folk!!

Vi tog i hand och hälsade varandra Guds frid. Domprost Tuulikki Koivunen Bylund var celebrant och hon delade ut nattvarden tillsammans med diakoner, präster, ärkebiskop emeritus och lekfolk vid ett flertal stationer i kyrkan. Flera av församlingens körer sjöng vackert under måltiden.  Organist Olle Johansson spelade ett vackert postludium, "Batalla Imperial" av Juan Cabanilles.

Efter festmässan var det full aktivitet i kyrkan i flera timmar. Vid bord utställda efter väggarna i hela kyrkan fanns representanter från församlingens olika stadsdelskyrkor och från de olika aktiviteter som finns i församlingen, så som barn- och ungdomsverksamheten, sjukhuskyrkan, församlingstidningen, "Fråga prästen", gosskören, flickkören, "soppmässan", "Andreasmässan", syföreningen m.m. Det bjöds på en massa goda saker som till exempel frukt, grönsaker, rättvisemärkt chokladdragerade kaffebönor, sojabönor, smörgåsar, ost och kex, marshmallows, falafel och soppa.

Flera körer i olika åldrar underhöll under festen. Bland annat sjöng flickkören en sång som nog Eva och Jämtlandstösen känner sig bekanta med, nämligen Jämtlandssången. Otroligt fint tolkad, dessutom! Folkmusik med ett spelmanslag fick nästan Blyger att börja dansa med en gång. ;-)

Tack, Uppsala Domkyrkoförsamlings kyrkoråd för initiativet till denna församlingsdag!
Tack, Uppsala Domkyrkoförsamlings alla medarbetare som planerade och genomförde denna festens dag!




*Jag är tveksam till att man könsbenämner Gud och åter igen förankrar att Gud är en "han", men det var så texten var igår. Om jag själv använder texten så ändrar jag lite...