Nästan prästkrage

Det är ingen prästkrage på bilden, men den är i alla fall lite lik... Tyckte det kunde passa idag... :-)
Tänk, så bra det kan bli ibland. Igår bestämde jag mig för att fira gudstjänst där jag aldrig tidigare har firat huvudgudstjänst. Det gjorde jag rätt i! Så bra det blev! Det märktes att det var en trygg församling jag fick fira högmässa med. Trygga medverkande lekpersoner, trygg liturg och predikant, en kör och vaktmästare som visste vad de gjorde. Jag fick känslan av att man i denna församling är medvetna om att reflektion är A och O. Det kändes som att man visste varför olika saker sades som de gjorde, varför man gjorde som man gjorde, att ord, uttryck och gester signalerar olika saker till den gudstjänstfirande församlingen.
Det finns några saker jag uppskattar.
*god liturgi -det innebär inte "the more, the merrier", utan att liturgin är genomtänkt och är meningsfull, att det inte är ekande brons...
*medvetet språkbruk
*när ord och handling går hand i hand -När det man säger med munnen stämmer överens med det man säger med kroppen. (Att dela ut nattvard, att önska Guds frid eller välsigna och samtidigt se ut som sju svåra år blir lite av en krock för mig)
*när predikanten når församlingens verklighet i sina ord
Me like!