Blommor till 80-åringar?
Är det vad församlingsmedlemmarnas pengar ska gå till?
Jag slösurfade runt lite bland Kyrkans Tidnings nätupplagas stiftssidor och fann att redaktören för Härnösands stiftssida hyllade så kallade "grattisgrupper" i stiftet som uppvaktar alla som fyller 80 år eller mer.
När man som församling tar beslutet att man ska uppvakta församlingens 80-åringar, vilka prioriteringar har man gjort då? Vad har hamnat längre ner på prioriteringslistan? Hur gör man urvalet? Är det gruppen "80 och äldre" som är den kategori som är i störst behov av uppmuntran? Vilka kategorier människor är det som inte nås av dessa blombuketter?
Jag tänker på....
...alla som är bostadslösa, som inte har en egen adress, ingen egen kudde, ingenstans att tvätta sina få kläder, inget kylskåp att hämta mat ur, ingenstans att värma sig...
...alla ensamstående föräldrar som sliter med att få tillvaron att gå ihop med arbete, pengar, hushåll, barnuppfostran, stress, ensamhet...
...kvinnor (oftast kvinnor, men även det kan även drabba män) och barn som tvingas fly undan en misshandlande livspartner...
...barn som utsätts för incest eller andra övergrepp inom familjen...
...barn som växer upp med missbrukande eller fysiskt/psykiskt sjuka föräldrar...
...flyktingar som tvingas leva gömda, i skräck för att bli utvisade...
...människor som utsätts för kränkning på grund av heteronorma föreställningar i omgivningen...
...ungdomar som sliter med och våndas över beslut om abort...
...unga föräldrar som möts av oförstående och ickestödjande omgivning...
...tonårsföräldrar som sliter sitt hår, ligger vaken om nätterna och gör allt i sin makt för att göra "rätt", finnas till hands och lotsa ungdomarna genom de turbulenta tonåren...
...föräldrar till handikappade barn som får bråka och vara obekväma i kontakter med landsting, kommun m.m. för att få god vård och hjälp till barnen...
...föräldrar till barn och ungdomar med allvarliga sjukdomar, som pendlar mellan hopp och förtvivlan, kanske år efter år efter år efter år...
...människor som blir mobbade och utfrysta på arbetsplatser, förskolor och skolor...
...studenter som i det närmaste lever under existensminimum, under pressade förhållanden med högt studietempo, små ekonomiska medel, ofta boende på orter långt ifrån familjen...
...långtidssjukskrivna och arbetslösa som inte finns med i den naturliga gemenskapen som ett arbete ger...
...ofrivilligt barnlösa vars hjärtan värker efter att få bilda familj...
Hur vore det om Svenska kyrkan skulle uppvakta varje barn som lyckats överleva sitt första år i livet utan att duka under för vare sig plötslig spädbarnsdöd, rh-virus eller till exempel "shaken baby syndrome", eller om Svenska kyrkan skulle gå med en blombukett och gratulera varje student med läs- och skrivsvårigheter som har klarat en tenta, eller varför inte gå med en blombukett till alla ungdomar som fyller 20 år och som därmed lyckats överleva tonåren och de hot som kantat åren i form av ätstörningar, depressioner, självmord, drogöverdoser och alkoholförgiftning....
Eller varför inte lägga blombukettspengarna på något av de projekt som pågår världen över för att rusta de krig-, svält- och sjukdomsdrabbade områdena?
Eller är så, att det är de som går från att vara 79 år till att vara 80 år som ska hyllas, oavsett livssituation...?
Jag bara undrar....