Slita ut sig för att få eller mista sin identitet?
Eva skriver så bra om prestationsbaserad självkänsla.
Sedan en tid tillbaka har jag gått och tänkt på att jag vill skriva ett inlägg om något liknande. Möten med några människor den senaste tiden har fått mig att tänka på det här med utmattningsdepression, självkänsla och förhållningssätt till livet och omgivningen.
En av de människor som delat med sig av sina erfarenheter av utmattningstillstånd rekommenderade mig att läsa en bok som heter Ju mindre du gör desto mer får du gjort. Den är skriven av Tommy Hellsten. Hon citerade ett avsnitt i boken som jag kommer att återge snart. Jag vill först bara säga att jag verkligen tror att det finns många komponenter som bidrar till att människor hamnar i tillstånd som till exempel utmattningsdepression, att det som är sant för en människa inte nödvändigtvis är det för en annan människa. Men dessa tankar är vad Tommy Hellsten och min bekant delar med sig av:
"Utbrändhet är djupast sett att överge sin egen personlighet. Det innebär att förlora sin egen autenticitet, att inte få vara sann. Man blir aldrig utbränd av att ha för mycket att göra. Det finns visserligen ett samband, men sambandet förklarar inte allt. Utbrändheten har en djupare orsak och den är just att ens sanna personlighet överges. Det finns människor som inte blir utbrända hur mycket de än jobbar, även om arbetsmängden överskrider den som får andra att knäckas. Det finns till och med människor som får energi , kraft och inspiration av att arbeta. Men det här är människor som arbetar för att de har en identitet, inte för att få en." (s. 109)
Det här som står att läsa i citatet ovan, det som handlar om att man inte blir utbränd av att ha för mycket att göra påminner mig om en dokumentär jag såg för ett antal år sedan. Denna handlade om just utmattningsdepression och jämförelser gjordes där mellan bland annat Sverige och Island. En framstående, mycket hårt och ihärdigt arbetande svensk kvinna som bor på Island sedan många år tillbaka berättade om skillnaderna hon såg mellan länderna. De gånger hon åkte tillbaka till Sverige blev hon förvånad över mentaliteten hon mötte. Hon reagerade emot att många människor i Sverige har en negativ inställning till arbete, att det är jobbigt, påtvingat och som ett nödvändigt ont som man vill bli fri så fort som möjligt, att människor i Sverige längtar efter pension eller på annat sätt ett arbetsfritt liv på ett sätt hon aldrig mött på Island.
På Island är grundinställningen till arbete (enligt dokumentärens medverkande) att det är något glädjande, en självklar del av livet och många, många arbetar långt över 70-årsåldern.
På Island ställer man sig frågande till utmattningsdepression som ett resultat av hårt arbete. Det är inte på långa vägar ett fenomen och samtalsämne i samma utsträckning på Island som i Sverige, enligt den svenska kvinnan i dokumentären.
Att det kan skilja sig så mycket känns svårt att förstå, men det gör mig nyfiken och än mer intesserad av att åka till Island...
Sedan en tid tillbaka har jag gått och tänkt på att jag vill skriva ett inlägg om något liknande. Möten med några människor den senaste tiden har fått mig att tänka på det här med utmattningsdepression, självkänsla och förhållningssätt till livet och omgivningen.
En av de människor som delat med sig av sina erfarenheter av utmattningstillstånd rekommenderade mig att läsa en bok som heter Ju mindre du gör desto mer får du gjort. Den är skriven av Tommy Hellsten. Hon citerade ett avsnitt i boken som jag kommer att återge snart. Jag vill först bara säga att jag verkligen tror att det finns många komponenter som bidrar till att människor hamnar i tillstånd som till exempel utmattningsdepression, att det som är sant för en människa inte nödvändigtvis är det för en annan människa. Men dessa tankar är vad Tommy Hellsten och min bekant delar med sig av:
"Utbrändhet är djupast sett att överge sin egen personlighet. Det innebär att förlora sin egen autenticitet, att inte få vara sann. Man blir aldrig utbränd av att ha för mycket att göra. Det finns visserligen ett samband, men sambandet förklarar inte allt. Utbrändheten har en djupare orsak och den är just att ens sanna personlighet överges. Det finns människor som inte blir utbrända hur mycket de än jobbar, även om arbetsmängden överskrider den som får andra att knäckas. Det finns till och med människor som får energi , kraft och inspiration av att arbeta. Men det här är människor som arbetar för att de har en identitet, inte för att få en." (s. 109)
Det här som står att läsa i citatet ovan, det som handlar om att man inte blir utbränd av att ha för mycket att göra påminner mig om en dokumentär jag såg för ett antal år sedan. Denna handlade om just utmattningsdepression och jämförelser gjordes där mellan bland annat Sverige och Island. En framstående, mycket hårt och ihärdigt arbetande svensk kvinna som bor på Island sedan många år tillbaka berättade om skillnaderna hon såg mellan länderna. De gånger hon åkte tillbaka till Sverige blev hon förvånad över mentaliteten hon mötte. Hon reagerade emot att många människor i Sverige har en negativ inställning till arbete, att det är jobbigt, påtvingat och som ett nödvändigt ont som man vill bli fri så fort som möjligt, att människor i Sverige längtar efter pension eller på annat sätt ett arbetsfritt liv på ett sätt hon aldrig mött på Island.
På Island är grundinställningen till arbete (enligt dokumentärens medverkande) att det är något glädjande, en självklar del av livet och många, många arbetar långt över 70-årsåldern.
På Island ställer man sig frågande till utmattningsdepression som ett resultat av hårt arbete. Det är inte på långa vägar ett fenomen och samtalsämne i samma utsträckning på Island som i Sverige, enligt den svenska kvinnan i dokumentären.
Att det kan skilja sig så mycket känns svårt att förstå, men det gör mig nyfiken och än mer intesserad av att åka till Island...