Energitjuv som bov i feministkampen
Jag har kommit fram till att jag tror att det finns några saker som står som en gemensam fiende mot en positiv, livsbejakande och feministiskt orienterad tillvaro.
Det är energistöld och dålig självkänsla.

I sin bok Energitjuvar skriver Ingalill Roos bland annat detta:
"Energitjuven behöver ständigt bli bekräftad i det han säger och gör. När någon bjuder motstånd och sätter gränser får han inte den energi han vill åt. Han beklagar sig då över att den andra personen har blivit besvärlig att ha att göra med. Får man sådan kritik riktad mot sig gäller det att slå dövörat till och våga stå emot även om det är skrämmande. Genom att säga ifrån ges projektionen inte möjlighet att nå ända fram."
"En person med starkt hävdelsebehov har svårt att tåla att andra i något avseende sticker ut. Han känner avund och rivalitet och har ett tydligt konkurrenstänkande, vilket får till följd att han håller inne med beröm och uppmuntran och sällan ger en komplimang till någon för kompetenta insatser, trevligt utseende eller sympatiskt uppträdande. Vidare har han en missunnsam sida som innebär att han vill förminska andras insatser. Förutom den obehagliga inre känsla som avundsjuka skapar, hindrar avundsjukan också vederbörande från att dela andras glädje över framgång."
"Många kvinnor ser till exempel en duktig kvinnlig kollega som ett hot som måste förminskas. Även här kommer avundsjukan in i bilden -en pockande känsla av att andra har något som man själv starkt önskar sig."
"I ett sådant beteende finns drag av narcissism; den som visar avundsjuka drivs av girighet och en omättlig längtan efter att alltid vara bäst. Vederbörande hittar ständigt något negativt hos den person som avundsjukan riktas mot och nedvärderar därigenom den andres talanger och goda egenskaper."
"Den avundsjuke personen är blind för sin egen kapacitet och jämför sig oavbrutet med andra och deras kreativitet. Han vägrar att se att den andre kan ha kämpat hårt och offrat mycket för att nå sina mål."
Jag tror att avundsjuka, eller missunnsamhet som jag hellre kallar det, i kombination med dålig självkänsla kan leda till olyckliga situationer och relationer, kan förstöra mycket i organisationer på arbetsplatser och bidra till maktstrukturer som i min värld är ovälkomna.
I arbetet att nå sunda relationer på arbetsplatser och i det privata livet behövs, enligt min mening, en feministisk medvetenhet. I det menar jag inte en militant "kvinnor-kan-aktion" utan ett genomreflekterat, analyserat förhållningssätt och en medvetenhet kring de stora strukturerna (och en medvetenhet om att de finns), de detaljer som säger något om helheten och vice versa. I arbetet för en feministiskt medveten tillvaro behövs många, många kloka människor som står trygga i sig själva, som inte är rädda för konkurrens, som inte är osäkra energitjuvar som motarbetar det feministiska arbetet genom att att nedvärdera eller motarbeta andra som är framgångsrika inom sina områden. Det behövs många, många människor som är trygga i sig själva och har god självkänsla så att de ärligt och uppriktigt troget står vid varandras sida och stöttar i vått och torrt, som gläds med andra och med glädje lyfter fram andra (istället för att trycka ner, tala illa om etc. , se ovanstående citat ur boken).
I kampen för en livsbejakande och feministiskt genomsyrad tillvaro där människor får utrymme att blomma och ta plats behövs många, många människor som förstår att allas lika värde inte handlar om att trycka ner alla andra till en lägre nivå, utan om att lyfta fram människor och tillsammans bilda ett nätverk av positiva och genuint lojala krafter som kan bära...