Att ta farväl
Jag tycker så illa om separationer.
Jag gruvar mig långt i förväg.
Oroar mig och känner hur det sliter i mitt hjärta.
Det är inte alla separationer som är svåra.
En del går obemärkta förbi.
Men dem lägger jag ju inte märke till.
Det är de svåra som kräver min uppmärksamhet.
Jag står inför flera separationer och avsked.
Jag ska släppa taget.
Jag ska leva utan det/den som finns med mig nu.
Jag avskyr det.
Det skär inuti, det gnager och skaver.
Jag vill inte.
Måste det verkligen bli så här,
måste vi skiljas åt?