Valsen till mig

Jag tog en promenad i spöregnet idag.
Det doftar verkligen SÅ gott av alla träd och buskar som står i blom!
I lurarna sjöng Sofia Karlsson.
Så meditativt!
En av låtarna -Valsen till mig- påminner mig om filmen Masjävlar.
Medan jag gick i ösregnet och lyssnade så var det inte bara vatten från ovan som sköljde över mig,
utan även alla känslor som Masjävlar väckte.
När jag lyssnade på Valsen till mig så kändes det som att jag flög över ett vackert Dala-landskap i vinterskrud.
Kände andrum.
Utrymme.
Syre.
Filmen Masjävlar påminner mig om ett inlägg jag skrev för ett tag sedan som handlade om att revidera berättelsen om sig själv. I filmen blir det så tydligt att de inte bär samma version av berättelsen...