En lurvig tass

En vän med lurviga tassar,
med värmande kropp,
ett lugnande spinn
och en närvaro som ger trygghet.
Gud, tack för våra vänner djuren!
Dagen har bjudit på Jubileumsgudstjänst (mässa) vid Kyrkomötets öppnande, 50 år efter Kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet för kvinnor.
Mer om dagen finns att läsa på Kyrkans tidnings hemsida.
Ärkebiskopen började gudstjänsten efter inledningspsalmen med att hälsa sina systrar och bröder i Kristus med denna hälsning:
"Vi vill i denna gudstjänst uttrycka vår glädje och tacksamhet över att män och kvinnor får verka tillsammans som präster. Den 27 september 1958 beslutade Svenska kyrkan om att kvinnor kunde bli präster. Vägen både före och efter beslutet har bitvis varit mycket mödosam och sorgen över att många farit illa finns fortfarande. Vi vill tacka alla dem -både män och kvinnor- som banat väg för att vi nu får arbeta tillsammans som präster. Vi vill tacka för alla kvinnor som i hundratals år, långt före alla beslut om att prästviga kvinnor, verkat för Guds rike i omsorg och undervisning.
Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade Gud oss. Nu lägger vi vår glädje och vårt uppdrag i Guds hand."
Uppsala domkyrka var fylld av sångsamma människor. Det var FANTASTISKT att sjunga så att hela luften, hela rymden, i den stora kyrkan fylldes. Biskop Antje predikade och gav tillfälle till både eftertanke och skratt. Jag hoppas kunna hitta predikotexten så småningom så jag kan länka till den. :-) Jag pratade med flera stycken efter gudstjänsten som berättade att de blivit djupt berörda och omtumlade av "Storkänslan" under gudstjänsten, som hade upplevt nya dimensioner och fått en ny glädje till sitt arbete för Kristus i organisationen Svenska kyrkan. Bådar gott, då denna gudstjänst är starten på årets Kyrkommöte! :-)
Anna-Karin Hammar hade skrivit texten till dagens offertoriepsalm som Alf Bengtssom tonsatt. Tack, Gud, för kvinnor och män heter den. Vers 3 lyder : "Med Martas och Petrus röst förkunna hopp för livet. Med Kristus som din vän stå upp och värna mänskolivet. Tack, Gud, för kvinnor och män som inte räds kärleken."
Här går att se videofilm från Kyrkomötets öppnande.
Kolla gärna in Kyrkomötesbloggen med!
Två unga kvinnor sjöng Tro av Marie Fredriksson så vackert, starkt och otroligt gripande att tårarna strömmade ned för våra kinder.
"Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen"
Det finns dom som skulle behöva gråta, som aldrig gråter
Det finns dom som skulle behöva lida, för att lära sig känna sympati
Det finns dom som inte har vett att vårda de vänner som de har
Många av dom som skulle behöva trampa i ensamhet ett tag
Själar Av Blod
Ond liksom god
Feghet och mod
Själar Av Blod
Det finns dom som skulle behöva tiga, som skriker närhelst de vill
Det finns dom som skulle behöva skrika, som lider och tiger still
Och det finns ju dom som tar för givet sin silversked i mun
Många av dom skulle behöva kämpa, åtminstone för en stund
Själar av blod....
Det finns dom som skulle behöva skratta som bara är fulla av gnäll
Det finns dom som alltid klagar på andra, men aldrig rannsakar sig själv
Det finns dom som alltid vänder kappan efter varje vind
Många av dom borde slängas ut i kylan och inte släppas in
Själar av blod
Ond liksom god
Feghet och mod
Själar av blod
"För femtio år sedan beslutade kyrkomötet att även kvinnor skulle kunna prästvigas. I boken Du ska bli präst: livsberättelser 50 år efter kyrkomötets beslut berättar tjugo kvinnliga präster i olika åldrar öppenhjärtigt om sina liv, yrkesval och drivkrafter.
Med texter av Lina Sjöberg och bilder av fotografen Sanna Sjöswärd skildras kvinnornas vardagsliv, arbetsliv, familjeliv - och samtidigt ett stycke nutidshistoria. Redaktören Boel Hössjer Sundman bidrar med en historisk bakgrund till de biografiska berättelserna.
Boken kommer ut den 23 september 2008 vid kyrkomötets öppnande."
Om om denna bok står att läsa:
"Forskningsantologin Äntligen stod hon i predikstolen!: historiskt vägval 1958 beskriver kvinnornas väg till prästämbetet. Vad har beslutet att prästviga kvinnor betytt för kyrka och samhälle? Vilka utmaningar finns idag?
Medverkar gör bland andra ärkebiskop Anders Wejryd, som skrivit bokens förord, Per-Erik Persson, systematisk teolog, historikern Anne-Sofie Ohlander, etnolog Birgitta Meurling samt missionsvetarna Gunilla Gunner och Karin Sarja. Redaktör och en av artikelförfattarna är Boel Hössjer Sundman, själv präst och forskare."
De finns att köpa som bokpaket eller som var och en för sig.
Vackra böcker. Vackra bilder. Gripande berättelser och tankeväckande artiklar!
Min djupaste tacksamhet som jag känner idag är att det inte är jag som är ärkebiskop i Svenska kyrkan. Jag andas ut en lättnadens suck och tackar Gud för att det inte är jag som ska behålla förståndet, tålamodet och lugnet vid alla möjliga tillfällen, som till exempel vid gårdagens intervju av Gudrun Schyman i Tv 8...
Ibland känner jag frustrationen växa inom mig i samma takt som tålamodet pyser ut genom öronen.
Jag känner en djup tacksamhet för att det inte är jag som är ärkebiskop.
Jag känner en stor beundran för och tacksamhet till ärkebiskop Anders Wejryd och hans tålmodiga arbete.
Även bloggen med namnet En prästkandidats liv tar upp tankar kring dokumentären Jenny, Gud och Tystnaden.