Blyger

Blyg... Eller trött på förutfattade meningar...

"Vi är blåa och vi föraktar 'svaga' människor"

Publicerad 2010-05-02 17:16:11 i Allmänt,

"Hej. Vi kallar oss för Alliansen. Vi består av en bunt blåa partier, sådana där som inte tycker om svaga människor. Sådana ska bort, tycker vi. Så vi försöker på alla sätt och vis. Vi tycker inte om fattiga, sjuka eller lågutbildade. Sådana vill vi inte ha i närheten av oss, om de inte utför tjänster i våra hem, förstås. Arbetarungar får skylla sig själva att de fötts in i fel sammanhang, de får leva med arvet med ett lågt ekonomiskt och socialt kapital.

Utmattningsdepression är en falsk diagnos som egentligen bara döljer de lägre samhällsklassernas lättja (för att fler i dessa klasser drabbas av åkomman beror inte på att de lever under oerhört mycket större press med stress orsakad av oro över ekonomi, av hård arbetsbelastningen eller liknande) och nack- och axelproblem, förslitningsskador och liknande som är vanliga inom verkstad/vård/omsorg/gruva/butik/skog och andra områden där de lägre samhällsklasserna är överrepresenterade är bara påhittade problem som de lata människorna skyller på för att slippa jobba.

Vi tycker att tvång är ett smart system. Att tvinga arbetsoförmögna människor till arbete genom att skära ner deras ekonomiska stöd tycker vi är smidigt. Det är lite som att försöka få en simokunnig att lära sig simma genom att slänga ut henne/honom på djupt vatten. -Antingen klarar han/hon att krampaktigt hålla sig över ytan, eller så dör han/hon. Och dör han/hon så är ju problemet med simokunniga snabbt ur världen. Händigt!

En annan sak som vi tycker är himla tråkigt i Sverige är att man verkar ta hänsyn till mänsklighet och bejakandet av att människan bland annat består av en själ, ett psyke och en förmåga att känna saker. Det är onödigt och gör det besvärligt för oss att ha makt över människor. Vi försöker råda bot på detta genom att härda människor genom att låta dem bita ihop och förtränga sina känsloreaktioner, tvinga dem att (av ren självbevarelsedrift) stänga av kontakten mellan kropp och medvetande. Alla dessa som tvingas arbeta för att överleva trots att de påstår sig ha svåra smärtor, så där så de kräks av smärta, så att det svartnar för ögon, så de inte kan sova en enda natt ostört, som inte klarar av att ha en social fritid på grund av all smärta och all energi som går åt att hantera den, ja dessa människor tror vi härdas och blir inte så sjåpiga och överkänsliga. Kalla och hårda vill vi att de ska vara. Då kan de bita ihop och jobba, utföra hushållsnära tjänster åt oss, vi som är lite för fiiina för att själva ta hand om vår skit."

Ja, jag undrar om det är förhållningssätt som ovan som ligger bakom denna inhumana historia....

Döden, döden

Publicerad 2010-04-17 00:59:19 i Allmänt,





Medan jag fick ett dödsbud i telefonen så fick jag ett annat dödsbud per sms på mobilen.








Är det nu det börjar igen?

Är det nu det ska rassla till med åtta döda inom loppet av tio månader?

Är det slut på den här smekmånadstiden då livet bjöd på glädje och livsbejakande sammanhang?

Döden knackar på

Publicerad 2010-04-15 13:02:52 i Allmänt,



Hon ska snart dö.

Har inte varit kontaktbar sedan igår kväll.

Andningen växlade nyss från snabbt till djup och långsam.

Och runt henne finns en förtvivlad, skräckslagen man, en liten son som redan har upplevt separationer

och några vänner som är bekymrade, som undrar, som vill hjälpa, som vill finnas till hands.

Vännerna vågar. De vågar finnas kvar och dela mörkret med familjen.

De är änglar som går Guds ärende.

Och jag älskar dem.


Hon ska dö. Och runt henne finns änglar som inte kan ta bort smärtan eller den kommande uppslitande separationen. Men de kan ge värme, omsorg och närhet. De kan vara ett vikarierande hopp, en påminnelse om att livet fortsätter, trots att det värsta håller på att inträffa.

Vågornas Gud

Publicerad 2010-04-08 20:27:04 i Allmänt,

Vågornas Gud,
du som håller svettiga händer,
som kramar runt ömma hjärtan
och omfamnar trötta och rädda kroppar,
du som delar livet på vågornas toppar och
nere i de djupaste av dalar,
var med oss nu
när vi känner att vi tappar fotfästet,
när våra själar inte hinner med i alla dalgångar och höjder.

Amen.

På väg mot olika mål

Publicerad 2010-03-22 19:49:52 i Allmänt,


www.fotoakuten.se

I mitt liv finns det många fötter på vandring.

Någon är på väg mot ett liv på egen hand.

En annan prövar sina vingar och är på väg ur föräldraboet.

Någon går från lägenhet till hus, från studier till arbete.

En annan går från ett liv med djur till ett utan.

En familj vandrar en knagglig väg mot ett liv med balanserad blodsockernivå,
ett liv utan barnsängsfeber och brustna relationer.

Andra klipper band med föräldrar som brustit i sitt föräldraskap.

Några planerar för sommarens flera bröllop
och övar på att skriva det kommande efternamnet.

Någon försöker vänja sig vid tanken på samboskap
gemensam ekonomi och delat kök.

En annan försöker landa i ett framtida föräldraskap
och väntar barnbesked från Asien eller Afrika.

Andra kämpar med att få ihop världarna som verkar sakna broar.

Någon kämpar med att bryta mönster.

Ett par fötter längtar efter solvarm sand
och andra sörjer förlusten av vintersnöns svalka.

Någon har ont i huvudet av alla planer som måste klaffa
och har pirr i magen av framtida livsförändringar.

I mitt liv finns många, många, många fötter på vandring.

Mina älskade flyttar

Publicerad 2010-03-17 21:47:21 i Allmänt,



Nu är det klart.
Beskedet kom för 11 minuter sedan.

Mina älskade ska flytta.

Det känns fortfarande overkligt.
Knäna känns svaga,
det gör lite ont i magen,
det snurrar i mitt inre.
Alla känslor åker berg-och-dal-bana.
Alla tankar spinner runt, runt.

Mina älskade.

Som jag delat så viktiga stunder med,
som funnits i tårar och skratt,
som levt med mig när jag levt nära döden.

Mina fina, varma, kloka.

Nu kommer allt, precis allt förändras.
Deras flytt kommer  förmodligen förändra
min boendesituation,
kommer påverka i vilken riktning några av mina
andra nära relationer kommer att ta,
kommer att förändra min vardagssituation
på så sätt jag kommer att få andra kollegor
i flera sammanhang,
kommer kanske (och förhoppningsvis!) att förändra
situationen vad gäller husdjur för min del.

Mina storasystrar i Kristus.

De kommer att sälja allt.
Kommer att klippa band.
Lämnar det mesta bakom sig,
sträcker ut vingarna och lyfter...

Flyger till en annan världsdel,
till ett land med massor av värme och ljus,
med stora konstraster och många färger,
med utsatthet och stora skillnader,
med behov av att få mina älskade som resurser.

Det är nu vi delar den sista vintern och våren tillsammans.
Det är nu vi delar livet.
Det är nu vi bygger band som blir så starka att de håller över haven.

Vi skyndar att älska.

För mina älskade flyttar snart.


Nour El Refai

Publicerad 2010-03-15 14:55:47 i Allmänt,


Foto: Lina Byström Einarsson

Jag har sett klipp med Nour El Refai.
Hon räds inte orden, kan man säga.

Jag har funderat lite på detta,
hur hon kan uppfattas provocerande
för att hon använder ett språk
som inte är vanligt att kvinnor har,
pratar om saker som kvinnor inte
förväntas göra...

Vi vann vaaaalet, vi har mandaaat...!

Publicerad 2010-03-02 16:18:24 i Allmänt,

Titta på denna länk, ca 7:15 minuter in i klippet.

Vi vann vaaalet, vi har mandaaat, vi gör vad vi viiiill!

Jonas Gardell skämtar om riksdagsvalet 2006 och det känns sorgligt att det han såg började hända då, strax efter valet, fortfarande är aktuellt, är verklighet.

Snart är det dags för val igen.

Det måste bli med rött i allt det blåa.

Möte på stan

Publicerad 2010-02-24 23:59:09 i Allmänt,

"I need a miracle! I need an angel!"

Han tittade mig i ögonen, han höjde blicken och såg upp mot himlen.

Mannen är i 40-årsåldern. Kanske äldre. Svårt att bedöma.
Han har åkt till Sverige för att studera vid ett universitet.
Han kommer från Etiopien.
Och har för lite kläder för svensk vinter.

Idag hade han och en grupp studenter gjort studiebesök på orter där jag bor.
Meningen är att han ska påbörja forskning här i närheten.
Om han klarar studierna han sysslar med just nu.
När jag mötte honom hade han ljusa fläckar på kinderna.
Det var salt. Spår efter torkade tårar. Mitt i kylan.
Den arme kraken hade missat tåget tillbaka till studieorten.
Alla medstudenter hade åkt och lämnat honom kvar,
för han hade inte hunnit till perrongen i tid.

Han var förtvivlad.
Han minns förutsättningarna för att få fortsätta plugga:
Han måste ta alla högskolepoäng.
Annars får han inte vara kvar i Sverige,
kan inte ta sin examen.
Om han inte kom tillbaka till studieorten idag
skulle han missa en stora tentamen.
Han grät.
Han trodde att det betydde slutet på studierna för hans del

Jag brukar inte ha kontanter med mig till vardags.
Idag hade jag med mig ganska mycket pengar i fickan.

Nu finns det inga pengar i min ficka.

Förhoppningsvis finns sitter en man i en varm tågvagn, på väg mot sin studieort, laddad för examinationer.

Livet rinner ur händerna.

Publicerad 2010-02-20 19:22:20 i Allmänt,




Livet rinner ur händerna.

Vi står nästan handfallna.

Men vi omfamnar genom att vara en stor mänsklig kedja av händer som håller varandra omkring honom, som förenas i bön.

Vi anar att livet kommer att ta slut alldeles för fort, att vi inte alls kommer att få dela alla planerade stunder tillsammans åren framöver. Det är så svårt att förstå, så svårt att acceptera.

Livet rinner ur händerna.

Och vi vill så gärna hinna med allt innan det är för sent.

Han var den som fanns bredvid i svåra stunder. Han var den oerhört goda herden som ombesörjde för sina får, som var pastor pastores och tog sin själavårdande uppgift på allvar. Han var den som tände ljus som blåst ut i stormiga väder. Han var som en fyr som guidade till säker hamn. Ett föredöme och en för mig mycket viktig och själsligt nära person.

Och han var den som genom sina beslut förde två människor samman.

Det är de två människorna tacksamma över och det är han själv väldigt glad över.

Livet rinner ur händerna och hur mycket vi än ber som kommer han inte att vara fysiskt närvarande den dagen då han skulle ha varit där och välsignat de två han fört samman. Men han har gjort det på sitt eget sätt. Lite i förväg.

Det är så svårt att acceptera att älskade människor dör.

Maktlöshet, frustration och sorg.
Men också tacksamhet över allt fantastiskt och gott som Gud genom denna människa har gett oss.

Men livet rinner ur händerna.
Och jag gillar det inte.

Gräddsjuka

Publicerad 2010-02-20 19:21:32 i Allmänt,

Jag har cravings som vore jag megagravid!!!

Jag längtar efter gräddtårta.

Jag längtar efter semla.

Jag längtar efter varm choklad med vispgrädde.

Jag längtar efter nyponsoppa med gräddklick.

Jag längtar efter bärpaj med grädde.

Jag längtar efter soppa redd med... grädde.

Ja, som du märker längtar jag efter GRÄDDE!

Jag förstår inte riktigt varför. Jag är inte hungrig, har ätit ordentligt med mat under dagen och åt semla för bara en vecka sedan. Min kropp har fått gräddsjukan! Och det här hjälper inte:



Larveriet är genomskådat!

Publicerad 2010-02-20 13:38:51 i Allmänt,

Är det något jag tycker är larvigt så är det trams.

Tramset att brodera ut. Tramset att försköna och förändra situationer och historier (som jag själv varit med i och därför vet hur det "egentligen var", ja jag vet att det inte finns en objektiv sanning, men den subjektiva kan omöjligt vara SÅ långt borta från de upplevelser vi andra i sammanhanget bär med oss...). Tramset att ägna sig åt att försöka framstå som något annat än vad man själv är. Som "fake it ´til you make it".

Och så detta:

Tramset kring den 40 dagar långa fastetiden som pågår i kristna sammanhang innan påsken.

Fasta och håll käften.

Eller skit i att fasta om det känns bättre.

I kristna sammanhang anses det av förklarliga skäl (Matt 6:16-18) vara väldigt opassande att deklarera vad man försakar under denna fastetid. Det är ju en del av fastetanken, att det är en sak som bara angår Gud och den enskilda människan. Därför blev jag så full i skratt när jag imorse blev road av detta:

En i Sverige väletablerad person i stort kristet sammanhang skrev på facebook på (passande nog) Askonsdagen att h*n ska ta en paus från facebook ett tag och därför finns på sin arbetsmailadress om någon vill ha kontakt. Detta är alltså ett sätt att skylta med att man så att säga "facebookfastar" utan att uttrycka det explicit. Det ses därför som lite, lite bättre än om h*n hade deklarerat sin fasta rakt ut.

Men! H*n är genomskådad! Haha! :-)

Imorse kikade jag in på facebook vid 7-tiden och var inloggad i ganska många minuter och döm om min förvåning när jag såg den fastande personen inloggad under hela tiden som jag själv surfade runt! H*n svarade inte på ett enda av de inlägg som gjorts på hans/hennes sida sedan h*n skrivit ovan nämnda status.

Larveri!

:D

Dödsbud

Publicerad 2010-02-18 14:03:05 i Allmänt,

Dödsbud en torsdag i början av fastan.

Han klarade sig inte.

Han dog i sviterna efter den allvarliga bilolyckan.

Och jag fick budet i mobilen, via läraren som stack in huvudet i bilen där min vän satt och väntade på sina barn efter skolan. En vanlig torsdag i februari.

Må Gud vara med alla som sörjer, alla i omgivningen som måste rustas med mod att möta dem med tunga hjärtan.

Många har gått före

Publicerad 2010-02-17 13:38:34 i Allmänt,




Många har gått före mig.
Många kommer att gå efter.
Undrar om vi ser samma saker,
undrar om vi hör samma ljud.
Har vi samma sällskap längs vägen,
har vi samma mål?`

Mina vänner flyttar långt bort

Publicerad 2010-02-11 00:12:34 i Allmänt,


www.fotoakuten.se


Mina älskade vänner,
min extended family,
mina kära storasystrar i XP

ska förmodligen flytta ohyggligt långt bort ifrån mig.

Till en annan världsdel.

Jag vill ha mina älskade nära mig. Jag vill kunna landa i deras famnar bara ett stenkast ifrån där jag själv bor. Jag vill känna deras dofter som i sig själva inger en känsla av trygghet. Jag vill kunna sitta i soffan och dricka te, glögg, vin tillsammans med mina älskade. Jag vill sitta i trädgården och äta god mat och lyssna på fågelsången med mina kära. Jag vill kunna få mina tårar torkade från kinderna av dessa mina vänners varma händer. Jag vill kunna dela tokerier, skratt och allvar med mina storasystrar i XP och barnen. Jag vill.

Jag vill ha dem nära mig.

Samtidigt känns det inuti mig som att det är nu det är dags. Det är nu de ska sträcka ut sina vingar och flyga över haven. Det är nu de ska andas nytt syre.

Av kärlek till mina älskade vänner släpper jag taget. Jag väljer att inte hålla dem fast i min famn, utan öppnar mina armar så att de kan flyga. Men jag låter mina armar förbli utsträckta så famnen alltid är öppen för dem att komma tillbaka till.

Vaknade upp i tron att jag födde barn

Publicerad 2010-02-09 13:28:31 i Allmänt,

Att vakna mitt i natten och tro att man håller på att föda barn är inte riktigt behagligt.

Den människa som inte har kallsvettats av mensvärk, som inte har sjunkit ihop pga kraftlöshet i låren, som inte har känt känslan att ryggen håller på att gå av kanske inte riktigt kan sätta sig in i hur det känns att vakna upp med kraftig mensvärk. Men jag lovar, det är rätt obekvämt.

Jag överlevde natten tack vare smärtlindrande mediciner, värmekudde och radioprogram som distraherade. Återigen har jag tagit mig igenom dessa kramper. Men utan att få något barn som belöning.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela